Polly går ännu inte frivilligt in i boxen genom plastremsorna - om man inte leder henne - vilket är ett problem eftersom höet finns därinne. Som det är nu, så lägger vi ut hö på marken så länge, men det regnar och blir blött och Indra vill gärna ha kolla på alla högarna. Dessutom är det ju meningen att de ska ha fri tillgång utan passning med portioner, och det har de om de går in...
I förrgår stod de visserligen inne båda två när jag kom, men det var tydligen en engångsföreteelse. Detta rättar säkert till sig så småningom, men eftersom det är särskilt viktigt att Polly får massor med MAT, så är det ju en källa till oro.
Jag ger henne lucern när jag kommer dit, en gång per dag.
Hon är lite orolig att vara ute och promenera med. Eller... orolig? Jag vet inte, men lite spänd är hon och väldigt bråttom har hon och det är väldigt obehagligt att stå stilla och hon kan gladeligen gå rakt på mig. Eller snarare försöka tränga mig åt sidan. Och hon verkar vara fullständigt omedveten om det = hon har liksom inte riktigt tagit in mig ännu i sitt medvetande. Så jag har fullt upp med att armbåga mig plats och 'whowhoa-nu-tar-vi-det-lite-lugnt'. Hon har fullt upp med att ta in omgivningen och vad var det som prasslade och vad ska hända nu och jag ska väl inte flytta nu igen? Det är mycket lugnare när vi gjort en runda och kommit tillbaks till stallet igen. Då kan jag stå stilla med henne långa stunder utan problem. :-)
Det ter sig ganska självklart att den största boven i hennes "tappade hull och muskelmassa" beror på den stress som hon upplevt med alla dessa flyttar, långa transporter, aldrig få äta ifred utan vänta till sist osv. Hon går t om undan när Indra närmar sig nos mot nos med öronen framåt. Så det är första prioritet att hon ska hitta något slags lugn innan man börjar kräva något och jag är medveten om att det kan ta lång tid.
Det ska bli väldigt skönt när den här årstiden har beslutat sig för att ge upp. För just nu så regnar det och snöar och är plusgrader och minusgrader och det är svinhalt ute på småvägarna. Också en sak som gör det svårt att vara ute och promenera. Polly har åtminstone broddar fram, det har inte jag. Men hon halkade rätt bra ändå. Fram för VÅR!
Läs även andra bloggares åsikter om polly, broddar, årstid, indra, plastremsor, lucern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar