Tömkörning del 2

Idag gick det ju lite bättre än för en vecka sedan och hon fick ägna sig åt att trava en hel del. Så småningom slappnade hon av lite grann och sökte sig neråt med huvudet. I själva verket drog hon så mycket neråt att en svanskappa hade varit på plats! ;-)
Så småningom är ju drömmen att hon ska skippa trippandet och länga sina steg betydligt mer, samt bli stadigare i nacken.

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, hästar, arab, tömkörning, trav, paddock

Vingar för pengarna

Bocksprången har tagit nya nivåer. När det gick lite för vilt till sist, i mitt tycke, så tänkte jag att jag skulle tuffa till mig och klämde till med skänklarna och röt "hördu!" mitt i ett bocksprång. Det resulterade bara i att hon gjorde ett till, när hon redan var i luften! Det kändes som att det nu bara var vingarna som fattades!

Idag har hon fått nya skor, så nu är hon vårfin. Hovis sa att hennes hovar såg riktigt bra ut nu. De där bak växer ju lite sakta, men det syns att de kommit igång i alla fall.
Men det känns lite som ett problem nu, hur jag ska göra i sommar, nu när jag vet att betet har dåligt näringsvärde. Det ingår inte något hö i hyran på sommaren, utan det är meningen man ska klara sig på betet. Jag tycker ju att om betet är dåligt, så borde det ingå tillskott av hö/silage.
Sedan om jag då köper eget, så är frågan när hon ska äta det? Ska hon behöva stå inne på sommarnätterna för att hon ska få äta hö? Trist. Dessutom ingår inte spån på sommaren, så då får man köpa det med! Sommaren kommer att bli den dyraste årstiden att ha häst!! Det som annars  är den billigaste!

Sol och vår

Idag kom våren och yster som en lärka (?) begav jag mig ut på en liten rekognoseringspromenad innan jag åkte till stallet.

Tänk snart kan man fara fram här på hästryggen! Men annars är det ju bitvis väldigt blött inne på skogsstigarna ännu, så om man vill hålla sig någorlunda sams med skogsägarna så får man vänta lite till.
Jag tog mig ner till den f. d. stockbron för att se hur mycket vattnet hunnit sjunka undan. Inte en endast av stock-resterna fanns nu kvar efter allt vatten som flödat, så nu får den tills vidare tillbaka namnet "stenbron". Men det var väldigt vad det ser ynkligt ut på film! Jag kan dock garantera att jag inte hade kunnat ta mig över här utan stövlar. Visst skulle man kunna hoppa över här med en häst, om man visste att den skulle hoppa. Men ifall den skulle få för sig att sätta ner hovarna i vattnet, så ser man inte var de sprickor och hål är, som är emellan stenplattorna. Och det tycker jag är lite läskigt.
Så jag väntar nog tills vattnet sjunkit en bit till. :-)

Idag fick Smulan vila ryggen lite och istället jobba lite i paddocken. Men hon "kunde" inte alls fatta vänster galopp på volten, när hon hade grimskaften som inspänning mellan frambenen. Höger galopp gick dock nödtorftigt. Det kan ju förstås bero på att hon trodde att hon måste gå med huvudet nere vid knäna, pga grimskaften som tyngde! :-) När jag till slut knäppte loss grimskaften, så var det inga problem och nu när hon blev frikopplad blev även traven snabbare och villigare.
Sedan lekte vi "böjapåhalsenjättemycket" åt olika håll, som stretching, med godisbitar som lockbete. Efter det fick hon lite ryggmassage av mig som hon verkade gilla, och sårtvätt på bakbenet - som hon inte gillade. 
I morgon blir det ridning igen och jag får testa galopperna igen.

Ryggkänning

Igår tog jag mod till mig och red ut den lilla yrhättan igen. Måste erkänna att jag var riktigt nervös, efter hur spänd och explosiv hon kändes i torsdags... Men jag hade ju föresatt mig lite mer trav och även galopp, för jag måste ju testa sadeln lite mer. Det gick faktiskt över förväntan! Hon gjorde några konstiga grejor med mig i början och när jag sedan daskade till henne när hon plötsligt stenvägrade att gå annat än hem, så flög hon fram flera meter bara utav det klatchande lätet som uppstod. Av att jag träffade mig själv på benet! :-)
Men sedan gick hon ungefär som vanligt och ju mer jag slappnade av, desto mer avslappnad blev hon och jag tyckte mig se ett samband här. :-)
Att hon först bara studsade istället för att fatta galopp, kan bero på att min kropp eventuellt höll igen medan min röst och mina ben sa galopp. För en stund senare försökte vi igen och då var det inga som helst problem. Hur sansat som helst.

Den sista biten hem, som går genom Sommarhagen, där satt jag dock av och ledde henne, för hon började bli sådär otrevligt okontaktbar. Kanske är det vildsvinsdoft där, så uppbökat som där är. Hur som helst så var hon helspänd och ville flyga iväg åt olika håll då och då, men då spände jag ögonen i henne och använde min basröst. Ha ha ha, nej men det gick bra, men det var skönt när vi var igenom hagen! :-)

Lika bra gick det idag. Men jag tror att hon eventuellt känner hur min sits rör sig, på ett tydligare sätt i den här sadeln än vad hon är van vid och tycker det känns läskigt. För hon reagerar underligt ibland, som t ex i nedförsbacke när jag lättar lite o ibland tynger lätt ner bakåt i sadeln när jag vill hålla igen. Då blir hon spänd och konstig. Det krävdes också två försök idag igen, innan hon tog galoppen. Första gången bara studsade hon och bröt av för varje steg. Men andra gången gick det utan problem.
Jag hoppas verkligen inte att hon har ont nånstans utan att hon bara tycker det känns konstigt och ovant. Jag läste nånstans att hästar behöver tid att vänja sig vid flexibla-bomsadlar, innan rygg och sadel format sig efter varandra.

Sadel och tömmar

Igår kom sadeln! Den har provridits och var mjuk och skön att sitta i. För övrigt var det svårt att känna hur den låg när jag red, eftersom lilla P dels var lite halt på höger fram i traven så det blev mest skritt, och dels för att skritten var så överladdad med diverse hopp och konstigheter, så det var svårt att koncentrera sig på att känna hur sadeln låg. Dessutom hade jag lyckats få stiglädren så långa att jag knappt nådde ner till dem och var alldeles för lat för att sitta av och fixa det. Tänkte att äh, det går väl. Följden blev ju att jag lika gärna hade kunnat vara helt utan stigbyglar och det gjorde mig inte säkrare i sadeln precis. Men så länge det inte blev bocksprång, så gick det väl bra.
Men jag tror inte krumbukterna berodde på sadeln, utan på för mycket energi. Hoppas jag i alla fall.

Idag har det ösregnat och det är inget bra väder för att testa ny sadel i, om utifall att man behöver returnera den. Men Frida Tömkörare kom, så det blev en halvtimmes jobbande i regnet ändå! :-)
Visserligen var det till 90 % skritt, eftersom Fröken Fux hade lite problem med att tömmen ibland låg över hennes ädla bakdel. Det var väldigt otäckt och då kunde man hellre snurra varv på varv tills man var helt insnodd i tömmar, än gå framåt.  :-)

Men till slut verkade poletten trilla ner och hon jobbade på riktigt bra och blev alldeles svettig om rumpan! Eftersom det förhoppningsvis inte ska komma nån mer istid och lägga sig i vägen, så blir det bara ca en vecka tills nästa gång, så då kanske det kan bli lite travarbete med?

Efteråt fick hon komma in i boxen en stund, få fleecetäcke på sin svettiga bakdel och mumsa på lite mat. Hon verkade väldigt nöjd med detta. Ute i hagen stod Pompe Nordsvensk och ropade och var lika glad han, när hon äntligen kom ut igen.

In i dimman

I väntan på sadeln (vilken dag som helst nu) blev det ännu en promenad. En riktigt lång sådan, för matte behövde röra på sig. Stilla, tyst och dimmigt väder gjorde det hela till en vacker upplevelse, eftersom nu matte råkar tycka om sådant. Och Fröken Fux var på sitt mest tillgivna humör och gick med nosen i ryggen på mig hela vägen. Sedan tvättade vi svans och man och hade lite allmän övrig rengöring.

Vinkelfräs

När vi skulle ta en promenad idag, talade Snorkfröken tydligt om för mig att hon minsann inte tänkte sköta sig en endast stund! Det började med vilt gnäggande åt svarande kompisar i hagen. Sedan var det stepdans med sidoskutt och kast med litet huvud.
"Paddock", tänkte jag då och vände om. Den var ju ledig nu när jättehästen åkt för att hopptävla. Hade inte tänkt på det.

Sagt och gjort - vi vände om och kopplade på longeringslinan, jag greppade en långpisk och så äntrade vi banan. Av någon anledning tog hon plötsligt rygg på mig, på vägen dit. Tätt bakom. Andades mig varmt i nacken. Men inget trams nu inte, utan nu var det följa John som gällde.

Jisses! Om detta hade varit ett ridpass, hade jag inte haft mycket glädje av att hon faktiskt lugnade ner sig lite mot slutet, för vid det laget hade jag ändå inte varit kvar i sadeln! Det var vild rodeo varvat med att ligga i 40° vinkel på volterna i galoppen.
Men hon skötte sig ju och gick där hon skulle och när jag en gång tappade taget om linan när hon for iväg lite snabbt, så stannade hon snällt på kommando - efter ett halvt varv på volten - så jag kunde få tag i den igen.

Och som sagt, efter att hon fått springa av sig i bägge varven, så gick hon sedan riktigt bra och vi kunde träna växlingar från skritt till trav och galopp och sedan ned till trav och skritt igen. Ner till skritt var det svåraste. Får väl träna på det ordet - det är inte använt så mycket.
Sedan får jag försöka komma underfund med vilket slags tonfall jag ska ha när jag berömmer!? För varje gång hon gör nåt som är rätt och jag säger "braaa" eller "duktig tjej" eller nåt, så stannar hon omedelbart och vänder upp och ser redo ut för porträttfotografering.

Sedan måste jag ju också säga att hon är ju så duktig med att låta mig sköta om såren på nosryggen nu. Det är bara liiite äckligt när jag sprejar rengöringsvätska på dem, men när jag sedan kommer med bomullstussen så sänker hon själv ner huvudet i bekväm arbetshöjd för mig, och står så stilla och snällt. Detsamma gäller för salvan. De nedersta såren ser fina ut nu, men det översta, som var det djupaste, är lite geggigt ännu...

Läs även andra bloggares åsikter om polly, palencja, fux, arabhästar, snorkfröken, stepdans, longering, salva