Nästan bortblåsta

Hu, idag var det ruggigt ute bland träden! Det blåste redan innan vi gav oss iväg, blandat med lite solsken och lite regn, men efter ett tag tog det i nåt så alldeles in i vassen! Det var mycket som blev farligt då - presenningar, knakande träd, viftande grenar, en studsmadrass med böljande nät omkring... Ja till slut var det som att själva vinden i sig blev farlig när den tog i och även jag tyckte det var lite läskigt.
Den sista biten hem är det som ett stup vid ena sidan om den leriga stigen och där satt jag faktiskt av och ledde henne. Inte för att hon kunde gå lugnt i alla fall, men då slapp jag åtminstone sitta på om hon kom för nära där... När vi kom till ängen var det jämfota hopp med frambenen och små bakutsparkar med bakhovarna. Jag tog ett tag i tygeln och talade med min bestämda röst till henne (Nu får du väl ändå lugna ner dig! SKÄRPNING!!!)
Och hon stod stilla och såg rakt på mig med allvarlig och oskyldig min. Men så fort vi började gå igen så började hon om. Vi upprepade detta då och då de sista 1 - 200 metrarna hem till stallet och sedan kunde hon inte heller äta sin gröt i boxen utan flög runt som en galning där eftersom takplåten skramlade.
Så hon fick stå på gårdsplanen och äta den...

Men för övrigt gick det hyfsat att rida idag! :-)

Skrittur

Tredje dagen efter massagen. Idag blev det en skrittur. Jag hade bara repgrimma idag också och tog de första varven i paddocken. Det är märkligt, hon kan glatt och villigt gå med mig in i paddocken för lite markarbete, men så fort jag sitter på så är hela livet plötsligt hemskt och obehagligt när man vistas där. Vi tog ändå några varv innan vi gick ut en sväng istället.
Hon spände frambenen och snubblade med dem flera gånger i början, samt tappade lite bakben då och då under turen, det går inte att komma ifrån. Men meningen är ju nu att det ska gå att träna upp musklerna nu, när massor en fått "löst" upp dem lite från sina knutor. Så det gäller väl att inte hänga upp sig på sådana detaljer nu utan istället tänka ett par veckor framåt i taget. Så jag får se vad jag skriver här då.

Hon var pigg och glad och gick ändå rent den mesta tiden och kändes en aning mer avslappnad efter ca tjugo minuter. (Vi var ute ca en timme.) Det blev en hel del sidvärtes rörelser och halter och ryggningar och volter och hon var lika duktig med det med mig på ryggen, som vid handen. Men det brukar hon ju vara.
Efteråt var hon bara en pytte-aning svettig under främre delen av sadeln, lika på båda sidor. Det skulle vara intressant om hon i framtiden kunde bli lite svettig på bakdelen.

Efteråt strök jag - med tryck -  lite grann över hennes rygg- och rumpmuskler och hon tuggade lite och gäspade. Sedan förvånade hon mig med att inte äta upp mer än knappt hälften av sin mat! Det hjälpte inte att jag trugade. Det har väl aldrig hänt förr! Lite dumt med, för just idag var det Evitan-dags och hon behöver verkligen det där extra tillskottet av e-vitamin. Jag får väl ge henne lite mer sånt i morgon då...

Duktig flicka

En pigg och glad dam möter mig i hagen idag och tycker att dagens promenad ska tas i piaff eller nåt. Så istället vänder vi och går tillbaks till paddocken för lite arbete.
Hon är så duktig idag! Går i sluta i bägge varven och lite grann i öppna och i serpentiner mellan däck, där jag pekar med spöt att hon ska gå. Så ryggar hon serpentinslingan också! Det har hon aldrig gjort förut! Och vi avslutar med att rygga ett varv runt en pall, innan vi slutligen tar den där promenaden i alla fall.
Och det som hon lärde sig allra snabbast, det var att så fort jag sa "braaaa" med det där ljusa vänliga tonfallet, störtdyka med nosen mot min ficka och vispa runt med mulen för att hitta godis! :-)

Massage nr 2

Idag var det dags igen. Anne tyckte att musklerna kändes en aning mer medgörliga idag, så vi får hoppas att detta är rätt väg!
Regnet skvalade utanför och det var ju inte odelat skönt idag heller, men stundtals var det tugg och gäsp och "tant Anne" var ju ändå rätt trevlig att gosa med också.

Med och utan paraply

Idag blev det nya skor. Pollys hovar har vuxit duktigt, men det fattas fortfarande en bit baktill på bak hovarna för att hon ska vara "ifatt skorna", dvs på jämn nivå med marken. Men hovslagare sa att trakten är det sista som växer på hovarna, så det ska nog ta sig där med då så småningom.

Sedan tog vi en promenad i regnet - men det mesta hann vi faktiskt med mellan skurarna.
Igår gick hon så illa med höger fram när hon fick börja med att gå på en volt i paddocken för att jag skulle kunna se, så det blev ingen skrittur. Jag plockade istället fram lite bommar att gå över och en massa konstiga saker som hon fick gå serpentiner emellan: däck, stöd, gula plastklumpar, skyltar med målade prickar på samt mitt rödgula uppfällda paraply.
Hon gjorde stora ögon när vi närmade oss, men efter en stund gick det jättebra. Paraplyet ägnade vi oss åt mest. Hon stod i ena änden av grimskaftet medan jag fällde upp och ned det med svischande ljud, och snurrade och svängde på det. När hon inte hoppade till varje gång det svischade längre, så gick vi serpentiner. Jag före och hon efter. Men till slut gick hon svängarna själv medan jag gick förbi och istället pekade med spöet där hon skulle svänga. Duktig tjej.
Sedan gick vi en liten promenad som även innefattade lite gräsätning på diverse ställen. Då märktes inget av från frambenet, om det nu var för att hon mjuk åt upp sig eller för att vi gick fält fram och inte på volt, det vet jag inte.

När vi kom tillbaks fick hon vara med och bära undan allting från paddocken. Det funkade fint. Hon hängde efter i grimskaftet när jag bar bommar, reste dem upp o tippade över dem på en befintlig trave med ett brak, rullade däck och bar stöd. Fram och tillbaka. Jag föreslog att hon skulle rulla ett däck, men det tyckte hon bara verkade fånigt. Däremot gick hon självmant fram till mitt paraply för att nosa på det.
Sedan blev det en hink med gröt som vanligt. :-)

Massage

I förrgår var det så äntligen dags för equiterapeuten att komma. Hon började med att känna över Polly medan jag stod bredvid och berättade. Hon kunde ganska omgående berätta att Pollys muskelmassa var stenhård, knutig och hopdragen över i princip hela vänstersidan, hela ryggen och punktvis även på högersidan! Med sådana muskler blir det som ständig träningsvärk när man ridit/tränat henne, med undantag av att musklerna inte stärks/utvecklas, utan kämpar emot och fortsätter vara korta. Leder och ligament blir extra påfrestande och det är inte alls konstigt att hon har trippig gång, går orent ibland och tappar bakkärran!

Hon fick en grundlig massage, som bitvis gjorde ont (det vet vi ju alla som fått massage på en ond rygg, hur det känns!) och stundtals kändes skön, när hon bara stod och gäspade. Så fick hon även laserbehandling på en del ställen för att öka blodcirkulationen till musklerna.
Nu ska hon inte ridas förrän i morgon och då mest i skritt. På onsdag nästa vecka blir det åter besök med mer massage. Hoppas, hoppas verkligen att detta hjälper och att det inte går tillbaka igen! Hoppas också att hon kan fortsätta få behandlingar ett tag nu, för det räcker säkert inte med två...
Så vill jag ju få tips om hur jag på bästa sätt ska börja upptrappningen av hennes träning, så musklerna stärks.
Här är lite fakta om muskelstelhet:

Massage behandlar stelhet, rörelseinskränkning och smärta

Ordet massage kommer ifrån arabiskans massah, och betyder ungefär ”att stryka med handen”. Muskelstelhet (som leder till smärta och rörelseinskränkningar) kan ha många orsaker, men en av de vanligaste är ischemi. Ischemi betyder blodbrist eller syrebrist, något som uppkommer när musklerna arbetar över sin förmåga eller är konstant kontraherade som vid t.ex. stress. När ischemi uppstår i muskeln bildas mjölksyra. Syran gör i sin tur att kemin i muskeln ändras och muskelfibrerna får svårare att slappna av. Detta leder vidare till mer mjölksyra och spänning i muskeln. En ond cirkel uppstår! Musklerna blir förkortade och så kallade ”muskelknutor” uppstår. Under en behandling knådas och töjs muskelfibrerna Massage hjälper till att lösa upp spänningar hos din häst.till sin ursprungliga längd med hjälp av olika massagetekniker. Ett av det mest påfallande fallet av ischemi jag sett var en fölunge som jag behandlade i våras. Fölet kom, efter en svår födsel, ut med navelsträngen runt halsen. Tungan var alldeles blå. Hon blev förstås behandlad av veterinär, men hade ändå problem med att resa sig upp själv. När jag blev kontaktad var fölet 1½ vecka gammalt, men hade fortfarande problem med att komma upp själv. Ägaren fick tillsammans med två medhjälpare baxa upp fölet på fötterna. Den otillräckliga rörelsen hade dessutom lett till att båda de främre böjsenorna blivit förkortade. En av medhjälparna hade börjat massera fölet försiktigt, och eftersom de tyckte sig märka skillnad blev jag kontaktad. Jag undersökte fölet noggrant för att utesluta skador i muskulaturen, men kunde snabbt konstatera ischemi. Fölet behandlades och ägaren fick order om att fortsätta massera samt töja böjsenorna dagligen. Vid återbesöket 1½ vecka senare kunde fölungen resa sig själv och böjsenorna hade återgått till normal längd. Detta är dock ett relativt extremt och ovanligt fall. Ischemi i muskulaturen är mycket vanligt hos hästar som övertränas, hästar som rids i felaktig form eller där man slarvar med uppvärmning och nedvarvning innan och efter träning. Det är även vanligt hos stressade och lättirriterade hästar. Ytterligare en negativ konsekvens av att musklernas längd förkortas är den mekaniska stress som uppstår i lederna. Eftersom en muskel alltid går över en eller fler ledgångar som den påverkar i diverse rörelser kommer en förkortad muskel att pressa ledhuvud och ledpanna mot varandra, vilket på sikt skapar slitage i leden

Vimmel och fasa!

Idag tar vi en tur till de fina områdena på andra sidan landsvägen, där vi inte har varit sedan i höstas, före viktras och andra bekymmer. Det blir en prövning för lilla Pollyanna eftersom nästan ingenting är som hon mindes att det var. Den första pärsen blir redan på stigen efter trä bron, där de gallrat lite. Där ligger en gigantisk rotvälta som absolut inte legat där förut! Den måste passeras på mycket nära håll och ser ut som en enorm kammussla, vars favoritsysselsättning är att slå igen sitt gap om förbipasserande små hästar. Polly darrar i hela kroppen men modig som hon är, tar hon sig ändå förbi.
Sedan eldas det bara några meter från vägen där vi går. Där brukar absolut inte brinna! Eldslågor flammar höga och röken är tät och en karl står och petar med en kratta i elden på ett inte alls betryggande sätt. Polly stirrar med fasa på eldhärden och tar sig förbi på stela ben.
Så kommer ett ekipage bakom oss bestående av två cyklar och en hund tätt bakom oss, men dessa släpper vi förbi.

Efteråt kan jag tycka att de återkommande röd- och vitrandiga "påsarna" som kantar vägen på en meters höjd, borde gett oss (mig) en hint om att det kanske är orientering eller nåt. Men inte då! Istället rider vi vidare och blir så småningom jagade av springande människor - med alldeles lagom mellanrum så att hon nästan hinner lugna ner sig innan näste man kommer! Det blir ett otal helomvändningar i luften och många tvära kast. Liiite jobbigt att som flyktdjur behöva bli jagad - eller för den delen stå ut med mystiska springare inne bland träden - och en matte uppe på ryggen som påstår att det inte är farligt!
På vägen hem har det hunnit bli folk- och bilsamling i villaområdet, för orienterarna börjar komma i mål och anhöriga är där och tar emot. Sedan tvingas vi passera den farliga kammusslan en gång till och när vi kommer till träbron kommer en cyklist bakifrån och det blir en vändning i luften en gång till. Farbrorn med cykeln trodde att det var bron hon var rädd för, men Polly får hälsa på honom och cykeln och sedan är allting bra igen.

När vi närmar oss gårdsplanen, så tänker jag att "nu är vi hemma" och släpper tyglarna helt för att med båda händerna greja med blixtlåset i fickan som har fastnat lite. Då brakar något till inne i stallet och Pollyanna flyger iväg igen, helt okontrollerat! Det var en häftig känsla, när man sitter med båda händerna i fickan, så att säga! :-)