Svanslös

Idag glömde jag min svans. Dvs grimskaftet som jag brukar ha fasthäktat i byxhällan. Jag har det istället för spö: Jag bara svänger runt det lite i luften nära hennes rumpa om hon är tveksam till något och det funkar jättebra. Men idag glömde jag det alltså.
Naturligtvis är det då ett mycket farligt doftstråk över vägen idag, tvåhundra meter från stallet, och där går det ju inte att passera! Skänklar hjälper inte för växeln är i backläge, men en "svans" hade varit lösningen! Suck.
Efter en stunds tragglande är jag tvungen att hoppa av, leda henne en bit (inte ALLS farligt då!!!) och sedan sitta upp igen. Men innan dess förser jag mig med en liten lövruska som Polly först nogsamt biter av en del löv av.

Sedan gick allt så fint så. Att möta en traktor med kärra fullastad med kalvar, är väl ingenting! Då är det tusan så mycket läskigare med fläckar av mörkare sand i vägen och en soptunna som ligger upp och ned i ett dike.
I galoppen kan man också forma kroppen till ett S samtidigt som man drar ner huvudet och ruskar på det! Om man är häst. Det är jätteskojigt.

På hemvägen fick hon beta lite gräs längs vägkanten också. Vi var ute en promenad i går kväll också, som enbart gick ut på att äta grönt gräs. Jag tycker så synd om henne över att gå i den där bruna hagen med stampat jordgolv i, när det är så grönt och fint utanför! Bara små glesa strån av gräs på här och där.
Hoppas nu att Indras matte också får skickat in träckprov och köpt ev avmaskningsmedel FORT, så vi kan avmaska sedan och släppa dem på bete. Någonstans. (Jag har redan mitt avmaskningsmedel redo.) Och den lilla hagen här utanför min granne är så grön och fin - när ska vi stängsla där då? Vi skulle ju det! Men de är ju aldrig hemma, Indras matte och husse. Suck.

Läs även andra bloggares åsikter om avmaskningsmedel, bete, gräs, polly, palencja, arabhäst, hästar, bete, grimskaft

Alldeles gräsligt

Tänk att allt = ALLT kan vara så fullständigt livsfarligt under en och en halv timmes ridtur som det var idag!! Visserligen tog vi in på en liten väg vi aldrig ridit på förut, men vadå? Det var en i mitt tycke jättemysig slingrande gräsväg som jag fantiserat om att vi skulle sväva fram på i en alldeles lagom galopp. Visserligen inte så lång, men ändå.
Men det gick ju knappt att ta sig fram i skritt, när nu vägen kantades av uppflaxande småfåglar, uppochnedvända badkar, mossbevuxna stenar och icke att förglömma alla dessa osynliga otäcka varelser som tydligen vimlade omkring på vägen och gjorde hotfulla närmanden! Det gällde att vara beredd på att snabbt slänga sig än hit och än dit för att rädda sig. Om man var en Snorkfröken.
Efter ett tag, när jag precis bestämt att vi skulle vika av in till höger för att göra ännu en vägkoll, så klev vi över en stängseltråd som låg på marken. Ståltråd. Det rasslade till runt hennes fötter. DET var av någon anledning inte alls farligt, tyckte hon -  men det tyckte jag. Eftersom vi var tvungna att vända tillbaks från den där lilla avstickaren och gå över där en gång till, så hoppade jag av för att ta bort stängseltråden. Det kändes onödigt att Snorkfröken skulle få den virad omkring benen...

Det var lite oländigt ett tag så vi fortsatte så en liten bit - jag gåendes bredvid. Men när vi tagit oss förbi baksidan av en stor gödsel-silo (eller vad det heter) där det inte luktade häst precis, och med en brummande fläkt som satt på ladugårdsväggen, så var vi ute på helt vanlig grusväg igen. Men det var ju ingen anledning för Fröken Fux  att slappna av, heller! Jag började dock tänka på att sitta upp igen. Det tråkiga var bara att när jag försökte så gled sadeln runt. Och jag kunde inte dra gjorden fler hål fast jag tog i så jag blev blå! Jag är övertygad om att hon drog in luft precis varje gång jag försökte. Dessutom har hon börjat med den lilla egenheten att nypa mig i baken precis när jag är på väg upp i sadeln! Arab-humor?

Det blev till att gå vidare och leta efter en hög sten eller dylikt, så jag slapp hänga i sadeln för att komma upp. Det fanns en efter ett par hundra meter till och så kunde vi fortsätta vår fruktansvärt livsfarliga ridtur. Suck. Tänk att jag hade ingen aning om att precis allt längs denna vägen var så farligt! Hon hade just chockerat stirrat på en ful metallrulle som låg i gräset och flåsat över några grenar som hon var tvungen att kliva över (duh!!) när vi möter en timmerbil med långt släp...

Det var faktiskt en aning trångt att vara kvar på vägen där, så vi klev upp i en skogsbacke under tiden, dvs Snorkfröken trodde att vi skulle galoppera upp där och när jag sa att så inte var fallet, så blev hon väldigt frustrerad där ett tag, tills hon såg att timmerbilen faktiskt körde förbi där på vägen alldeles nedanför oss.
Ja, jag säger då det. Hela vägen hem var det farligt och det blev bara några enstaka travpass och ett par korta galopper på hela tiden. Resten av tiden var det stel skritt med full beredskap på flykt. I morgon får jag nog ta ett pass på en väg som vi ridit mååånga gånger förut. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, snorkfröken, fux, arab, timmerbil, galopp, badkar, stängseltråd

Högt över sadeln

Så var det dags igen, uppflaxande orrar är inte att leka med minsann! Varför ska de ligga och trycka ända tills man är alldeles ijämte för, innan de flaxar upp? Polly flög iväg och upp i luften for jag, jag kände att stigbyglarna var med hela vägen, och sedan damp jag lyckligtvis ner i sadeln igen och vi stod still en liten stund medan jag kände Pollys hjärta slå... ;-)

Annars var hon så duktig så, lilla gumman. Hon gick över knaggliga leriga hyggen, klättrade uppför branter och var på helt okända vägar där det var liite läskigt att galoppera. Sedan, vid det forsande vattendiket längs Skärshultsvägen, tror jag hon kände igen att hon varit en gång för när jag var ute och gick med henne. Efter en bit asfaltspromenad, vek hon självmant av på rätt ställe.

Sedan var det ju en liten missräkning från min sida, för där jag trodde att vi skulle kunna ha härliga galopper, visade det sig att det bara var ett väldigt stenskravel som var täckt av grön mossa. Jag som trott att det var en mjuk skogsväg...
En liten galopp blev det ändå den sista biten och sedan var det den där sista sträckan genom skogen till stallet där det är så vått mellan tuvorna längs stigen. Men hon gick så duktigt fram i vätan så, och det var precis när vi var färdiga med det som orren flaxade upp framför oss!

När vi sedan kom igenom det sista skogspartiet och närmade oss hagen bakvägen, så ropade jag på Indra. När hon kom gnäggandes, så svarade faktiskt Polly också för ovanlighetens skull! Flera gånger. Hon behövde verkligen meddela att hon äntligen  kommit tillrätta efter att ha varit på så okända marker långt borta!

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, fux, araber, galopp, skärshult, indra

Käka grus?? Näää...

I förrgår var det dags för nya vårskor på framfötterna. Barfotalivet är slut. Det började så bra, men det var något med den senaste verkningen som gjorde lilla fröken öm i fossingarna.
Vi tog oss till Örnatorpet, fem kvarts ridtur, dit hovslagaren skulle komma och verka en massa andra hästar och han hade lovat att ta Polly med.
Sedan skulle ju jag på jobb-möte hela eftermiddagen, men hon skulle få vara kvar där. Ha paddocken för sig själv, med hö och vatten och utsikt över de där nya bekantingarna hon såg en skymt av häromdagen när vi var där och hälsade på. Där fanns ju två hingstar också, så lite spännande var det allt!

Jag lämnade henne halv tolv och klockan halv sex var jag tillbaka. Oj vad hon var glad att se mig! När vi red hem igen, så trodde jag först att jag hade fått en annan häst! En racer-häst! Jag tyckte ju att hon gick fram bra innan också, förutom när vi hamnade på grus på hårda vägar. Men den här inledde med att ruuusa uppför ett brant stup där andra hästar mödosamt brukar gå/klättra. Ganska långt är det brant uppför också. Halvvägs ligger ett träd och som sagt, andra brukar kliva över det, men här klivs minsann inte! Här hoppas det! Runt omkring fanns det ju en massa träd överallt men som genom ett mirakel lyckades hon låta bli att klämma mina ben efter hoppet.

Sedan var det bocksprång i varenda en av galopperna vi tog på vägen hem! Glädje, glädje, glädje!  Det första som hon laddade för gjorde att det kändes som om jag satt på Crut igen! (Arabhingsten jag red förut.) Men både det och de andra var mjuka och fina så det kändes inte så där väldigt läskigt. Mer komiskt - som att sitta på en furie som far fram med benen åt alla håll! Och varje gång hon laddade, så höjde hon nacken en aning och sneglade bakåt. Som om hon undrade om jag var med eller...?  :-)

Jag antar att tempot berodde på att hon inte längre var öm under fötterna - men samtidigt tänker jag att hon gav ju sig inte ens tid att känna efter? Det var full sula hela tiden! Kanske var det trots allt glädje över att vi skulle hem också! Där hade hon stått hela dagen efter att jag lämnat henne, och tänkt att Jaha, nu ska jag visst bo här då!? Och ingen känner jag heller. Ska det börja om nu, alltihopa?
Stackars lilla Palencja. Hon måtte ha blivit jätteglad när hon såg mig och fattade att allt skulle bli som vanligt igen! Det skulle inte bli nån ny ägare. När jag tänker så, blir jag alldeles tårögd...

Idag har det varit störtregn och åsk-klibbig luft men vid sex såg det ut att hålla upp och vi gav oss iväg. Vi firade genom att rida ett tillägg på en väg som vi aldrig ridit förut. Dessutom åt "fel" håll. Vi trotsade faror som jättestora stenar, kolsvarta stenar, ondsinta orange rörstumpar (yttersta biten av vägtrummor som stack ut under vägen i dikena) och när vi kom till ett hygge så tvärstannade hon exakt på samma ställe som Crut gjorde när han kom där första gången. Glodde åt samma håll. Jag kan undra vad de såg?
Palencja var i alla fall lättare att få fram - Crut stod både länge och väl där innan jag fick honom att gå... :-)
Sedan var det ju en brant uppförsbacke i ett skogsparti också. Det är som sagt väldigt svårt att gå i sådana, så det är bra att hon har så mycket man att hålla sig i när hon rusar uppför! :-)

Väl uppe för branten, ett nytt hygge och se där - en älg!! Palencja tvärstannar och jag ropar så högt jag kan: TITTA EN ÄLG!!! HALLÅ ÄLGEN! HAR DU INTE DIN KOMPIS MED DIG??
Sedan fortsätter vi som om ingenting hade hänt, tills vi kommer fram till de där stora stängselrullarna vi tittade på för nån vecka sedan. De var fortfarande lite läskiga, men jag tror att hon mindes dem lite grann. Men nosa på dem får vi göra en annan gång...

På tillbakavägen var jag plötsligt mer nära att dimpa i backen än jag minns att jag varit på många herrans år. Jag kände om inte smaken, så i varje fall lukten av grus.
Vi kom där i fridsam skritt på långa tyglar, som jag bara höll med ena nypan medan den andra handen hängde utefter sidan. Dam di damdidam, vi trallade oss fram....
Plötsligt rusar det ut en liten vit grisliknande hund med ett väldigt ljust och gällt YELP alldeles bakom oss och Fröken Fux flyger väldigt jättesnabbt framåt och åt ena sidan medan jag tror att jag var på väg åt andra sidan... men jag fick tag på en tygel och hon stannade så snällt. Det var ju bara en hund, trots allt! :-P Men att rusa ut bakom oss på det där viset!!! Ensam var den också...

Men det blev en härlig ritt ikväll med en något för tjock jacka och vi fick bara en fem regndroppar på oss och till och med att kvällssolen tittade fram lite mellan granarna.

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, fux, arabhästar, ridning, galopp, bocksprång, skor, hovslagare, örnatorpet, hingst, crut

Dubbel motion

Idag har framkomligheten på några tveksamma, blöta ställen prövats. Det gjordes med mig på marken, gåendes före, för att jag själv skulle kunna känna hur marken var. Resultatet blev: Inga som helst problem!
Det var inte tänkt att det skulle bli nån lång runda, utan vi skulle vända sedan. Men solen sken och skogen var vacker, så vi gick vidare. Det blev test på ett annat ställe också som jag bara funderat på förut och det gick också bra. Nästan två timmar var vi ute och jag fick motion! Helt genomsvettig var jag när vi kom tillbaka = något för varm jacka...

Försökte filma henne lite på vägen hem med. Hi hi, titta på hennes blick hur hon kollar mig och tänker: "Hon ser nog inte där bakom kameran... hon bryr sig nog inte ifall... äh va fasen jag snor åt mig lite gräs här!"

För det är ju så lockande nu den här tiden, när det börjar komma lite, lite grönt här och var! Och nu är det inga kinkigheter, allt som är grönt slinker med. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, araber, hästar

Gosevännen

Nu när min nervositet över att hon plötsligt ska drabbas av panik eller förvandlas till en monsterhäst när jag är ute och rider har försvunnit, så är det verkligen kärlek på högsta nivå!
Vi har fortfarande en hel del kvar att testa tillsammans - till exempel att rida tillsammans med andra hästar, (funkar hon bäst först eller sist i galopperna??) hoppa hinder på bana, ta oss över vattendrag/diken med mig kvar på ryggen istället för klivandes bredvid, kvigor som kommer rusandes i full sula i sin hage för att kolla på oss, mopeder, motorcyklar och cyklister, etc etc.
Men som sagt, grundtryggheten finns där nu! Och på måndag blir det skor på framfötterna.

Barfotahäst hade varit fint, men det gör för mycket aj-aj på alla grusvägar för att det ska vara njutbart, så skor får det bli.

Indra är fin hon med...

Vårsol

Underbara kvällar med härlig vårsol att rida i! Vi galopperar i branta uppförsbackar och det går jättelätt och fort tills hon så småningom märker att det här var ju jättebrant och jättejobbigt och så blir hon tvungen att sakta av och hämta andan lite. Men så fort mjölksyran har lagt sig lite, så vill hon gärna på det igen!
Så är det dessa skogar med mossa som underlag, som hon älskar att gå i. Ja hon travar och galopperar väldigt gärna där också, men det går jag bara med på kortare bitar, för det är lite läskigt med alla grenar och träd som är i vägen överallt! :-)
Men jag gissar att det är just pga mossan som hon vill springa, för man sjunker ganska mycket i den på sina ställen. Så idag har vi hoppat över stengärdsgårdar och stockar där i skogen, ha ha. Fast det var ju väldigt lågt - jag hade ju tänkt att vi skulle kliva över...

Läs även andra bloggares åsikter om polly, palencja, galopp, ridning, youtube, vårsol, arabhäst