Sommarplågor

Varje år glömmer jag hur jäkliga alla flygfän är på sommaren.
Har nu varit och köpt ett nytt flugtäcke med hals att byta med, samt tre nya flughuvor. Det är inte så att hon inte vill ha flughuva på sig men hon råkar liksom förlägga dem... De glider av när hon rullar sig. För det mesta hittar jag dem igen, men nu är det två som är borta i gräset.

I går kväll, efter spruta nummer fem och ännu en barbackatur i bara grimma och flugtäcke, körde jag ner till hagen igen efteråt, med flughuva nr två, som legat i stallet. Hästarna stod i en liten klunga, i skuggan under träden längst nere i hagen. När Polly såg mig komma med flughuvan kom hon mig till mötes och sträckte fram huvudet, så det var bara att trä på! :-)
Sedan följde hon efter mig hela vägen tillbaka till utgången. Jag blev riktigt rörd och vill inte bara lämna henne där utan vidare, så jag gick och hämtade lite morotsgodis i bilen och gav henne. Sedan stod vi och småpratade en liten stund och hon blev kliad bakom öronen.

Idag har jag med sadel och pall ner till hagen, för jag orkar bara inte gå med hästen en kilometer till stallet först, innan ridturen. Inte i denna värmen.
Först går jag bort till Crut för att fylla på hans vattenbalja och han kommer också till mötes och visar tydligt sin frustration över alla blinnningar och bromsar som är precis överallt på honom! Han har inte fått på sig sin flughuva efter besöket hos hovslagaren igår så det sätter jag på honom åtminstone. Flugtäcke har han visst inget? Han kan inte stå stilla en sekund för alla flygfän som biter och han vet nästan inte hur han ska bete sig för att inte bli galen.

Polly kommer och möter mig idag igen. Ingen flughuva. Jag letar och letar men ger upp. Så går vi utanför hagen och sadlar och tränsar och jag sitter upp.
Hon är lika seg och trött idag. Alla hästarna verkar vara påverkade av väder och flygfä. Jag hörde att Roy bara stannade mitt under ridturen ett par gånger igår.
Vi viker av mot träbron idag, något som vi inte gjort på ett par månader. Men nu, från denna hagen, har vi närmare dit, så då kan vi ta den vägen trots att vi bara ska ta korta rundor än så länge.
Fröken Fux ställer sig frågande till vägval, men ger sig snart. Hon skrittar snällt på och orkar inte reagera nämnvärt på vare sig rotvälta eller ett gäng kalvar på håll - hon blir bara en liten aning stelare i kroppen när hon känner vittringen av nötkreatur. Hon har fullt upp med att freda sig för flygfän.
Så eftersom blinningarna bits oavbrutet idag, dröjer det tills på hemvägen innan hon börjar gå riktigt med rygg och bakdel. Men då känns allt bra.

Efteråt får hon lite mat i hink som vanligt. Men för tredje dagen i rad, har hon ingen matlust på det. Jag bjuder även på nyplockat älggräs, som ska vara naturens egen alvedon, men hon provsmakar en vippa och meddelar sedan att det där var då ingen höjdare.
När hon lämnat 3/4 av maten, så bjuder jag den till Pompe - som jag gjort förut med. Men nu är ju även Roy i hagen och vill ha. Och jodå, ett halvblodshuvud och ett nordsvenskhuvud får visst plats samtidigt i en hink om bara viljan är stark! Och de bägge herrarna slickar i sig varenda smula, så snabbt  och ivrigt att man kan tro att de är helt utsvultna. :-)

Sedan åker jag alltså och köper nya flughuvor och går ner i hagen och trär på henne ännu en. Hon lovade att hon skulle försöka rulla sig försiktigt.