Min lilla zebra och jag

Halv sju visar sig vara en perfekt tidpunkt att rida på, när det är sånt här väder: kvalmigt, varmt och en miljon blinningar och bromsar. De har inte riktigt vaknat då. Inte jag heller, men det får gå...
På köpet får man dessutom en dubbelt så pigg häst, vilket är positivt, och rider man dessutom i ett skyddande zebra-täcke istället för sadel, får man ännu mer pluspoäng.

Fröken Fux är väldigt nöjd och glad idag och vi rider upp till stallet och borstar lite på kliande myggbett, äter gröt (idag slinker alltihopa ner) och så gör vi naglarna fina dagen till ära, genom att klabba in dem i olja. Fint för torra hovar. :-)

Men att bli pussad av en kladdig mule är inget jag frågar efter idag...

Efteråt skrittar vi iväg ner till hagen igen, fast då med en extra liten slinga genom skog och mark. När jag släppt henne står jag kvar o väntar tills hon rullat sig, så jag kan trä på huvan igen, som hänger på trekvart. :-) 

När jag efteråt kommer körande till hagen med vatten dunkarna, så syns inte en häst till. De står väl nere under träden... 

Men så kommer hon minsann travande mot mig genom hagen med stora kliv! "Heeej, vad ska du göra?"

Jag fyller på vatten och går (släpar) sedan en dunk vatten genom hagen bort till Crut också. När Polly inser att jag ska lämna hagen, tappar hon intresset och börjar sakta gå bortåt. På skoj hostar jag till lite, för att testa. Och då vänder hon genast upp mot mig igen! 

Lilla gullhöna, vad jag älskar dig!