Konsekvensen

Nähäpp, det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag hade provgått isvägen nu ett par dagar efter den nya snön hade satt sig och funnit ut att om man bara höll sig på kanten och gick försiktigt, så skulle man kunna ta sig längs vägen till ett ställe där man kan vika av in i den vilda skogen och traska en runda över stock och sten där. Jag tänkte att det skulle vara ett trevligt avbrott från att bara gå i hagen. Och samtidigt en liten uppvärmning tills isen är helt borta och jag hade tänkte kunna börja rida. En jättefin promenad skulle vi ha, jag och Polly. :-)

Men konsekvensen av att enbart gå i en hage tillsammans med en annan häst under fyra veckor, blir att då blir det plötsligt väldigt läskigt att lämna denna hage! Det där med att gå sakta och försiktigt längs vägkanten kunde jag ju glömma. Det gick ju bra så länge som vi gick längs hagen - även om den innehöll en vilt skriande Indra som trodde vi skulle rymma till Kina eller nåt. Men när vi sedan lämnade hagen bakom oss, och så småningom även utom synhåll, då fanns det inget som hette lugn skritt längre. Efter att först ha testat nödbromsen flera gånger, men blivit igångsatt av mig igen, så dansade hon fram, taktade, gjorde piruetter, studsade och gjorde helomvändning mot mig, lättade på frambenen och hade helt glömt bort allting vi brukat göra tillsammans. Som att gå vid sidan eller snett bakom. Och lyssna till "saaakta" när det behövdes.

 Följden blev att jag själv hamnade ute på isen och höll på att göra ett par rejäla rovor som jag undvek enbart genom att släppa efter på grimskaftet. Då steppade hon själv ut på isen och gjorde fler piruetter och halkade omkring som Bambi och det såg fullkomligt livsfarligt ut. Sedan dök hon in bland träden och högg in på några kvistar som hon sedan frenetiskt tuggade på medan hon rullade med ögonen och gjorde sitt bästa för att se ut som ett vilddjur.
Eftersom jag inte ville att hon skulle bryta några ben på isen, så stannade jag till där bland träden en stund för att se om hon lugnade ner sig, men det gjorde hon inte. Runt runt runt gick det. Så vi tog vägen tillbaka igen. Taktande och högljutt blåsande och med huvudet högt. Indra mötte upp i hörnet av hagen och sprang med på sin sida tråden. "Äntligen där är du ju! Du har varit borta minst två minuter! Väldigt långa minuter!"

Så den där fina promenaden kunde jag alltså glömma. Trist men sant. Jag får vänta tills isen är borta, så hon kan dansa och steppa utan att jag behöver vara rädd för hennes liv i alla fall!
Väl tillbaks i den trygga hagen var hon som vanligt igen. Dvs efter att hon rusat i full karriär upp till boxutrymmet, där hon visste att hon strax skulle bli serverad mat. Dessutom passade jag på att borsta bort en famn vinterpäls igen.

Läs även andra bloggares åsikter om grimskaft, kina, polly, indra, palencja, piruetter, hage, ishalka, nödbroms, takta