Sidvärtes

Ja isen och snön ligger där den ligger, där uppe i skogen där stallet är, så det är inte mycket man kan göra. Nu behöver jag inte heller stödmata med lucern längre, eftersom magen blivit tämligen rund. Pigg och glad men "försök-inte-ta-bort-mig-från-hagen-och-min-kompis!!"
Nåja, om/när bara isen har släppt nån gång till midsommar, så ska vi nog ta en dans bort i vägen i alla fall, tills hon ser att världen inte går under för att hon inte ser eller hör Indra på en stund.

Det är ju inte så mycket is i hagen längre även om det är väldigt knöligt och hårt, så vi övade lite i longeringslina där nere idag, med Indra som intresserad åskådare. Det blev lite trav i bägge varven, men det vi egentligen övade på var flytt för tryck på sidorna. Bakdel respektive framdel. Bägge sidorna. Om jag trycker väldigt hårt så är det inga problem att flytta henne, men jag skulle gärna vilja se lite snabbare reaktion. Jag hade spöt med för att peta med och vi höll på där en bra stund, varvat med att rygga. Det gick inte sådär strålande, utan jag fick öka trycket hela tiden, men hon fick beröm för varje litet steg hon flyttade ett ben och när hon sedan började tugga, så tyckte jag det fick räcka för idag. Vi får repetera i morgon.

Det är ju användbart i många lägen, men det är främst för att lätt kunna sitta upp från en sten eller stubbe varsomhelst utan att behöva klänga i stigbygeln. Dels kan en sadel glida runt, om magen är rund och det är ju otrevligt, men dels kanske jag vill komma upp barbacka ibland också. Sedan är det så mycket snällare mot hästen att lätt kunna kliva upp på den utan att hänga på ena sidan. Visst är det fantastiskt så lätt och behändigt det ser ut i klippet nedanför?

Läs även andra bloggares åsikter om polly, palencja, indra, parelli, spö, youtube, longeringslina