Två steg fram och ett bak?

Idag blev det ett steg tillbaka. Två ordentliga tappningar bak och ingen vilja att gå alls. Stannade flera gånger upp mot Fällesåsen - och det är nästan det som oroar mest, för det var ju så alltihop började. :(
Men jag antar att hon var lite öm i ryggmusklerna efter de senaste dagarna, så det blev bara en skrittrunda idag. Hon kändes inte alls stel, utan bara ovillig.
Efteråt fick hon lite massage efter min förmåga, samt lite stretching av frambenen. Det högra känns fortfarande mest besvärat för henne.

Backigt och tittigt

Igår och i förrgår gick det jättebra. Den ena dagen blev det längre och lite backigare, men hon gick jättebra och tappade bara litegrann ett par gånger. Mjuk och fin att rida och både skritt och galopp. Den andra dagen blev det en plattare runda, med en lite längre galoppsträcka. Gick nästan helt rent då med.

Dagens ritt började med att Polly stod på näsan. Varken hon eller jag fattade vad som hände, utan mitt under den första raska skritten på lång tygel, så smakar damen grus rejält och jag tycker mig hinna se två framben helt i kors, (?) innan hon faktiskt lyckas resa sig! Jag hade precis tänkt kliva av, men allt gick ju så himla fort. Hon såg lite skakad ut ett par sekunder, men fortsatte sedan att gå.
Men i den kommande backen upp mot Fällesåsen stannade hon flera gånger och ville inte gå mer. Hon har inte stannat på det här viset sedan hennes muskelsmärtor börjat lätta efter massagebehandlingarna, så det är klart oroande. Men att skritta måste ju vara bra i vilket fall som helst, när hon inte haltar, så jag övertalade henne.
Resten av vägen gick hon faktiskt helt rent utan att "tappa" vare sig bak eller fram en enda gång! Vi tog oss över den s.k. stockbron med ett stort språng, efter mycket stor tvekan, eftersom den numera är en helt naken stenbro med glipor emellan stenarna och således är en helt ny bro nu! Vi tog en väg som vi inte ridit sedan före hennes "sammanbrott" i höstas och hon var lite spänd och tittig och eftersom det var en massa branta uppförsbackar, så följde ju dessutom lika många jobbiga nedförsbackar, tyvärr. Hon tog dock allihop utan att gnälla, men jag tyckte nog att hon började vrida sig lite i den sista...
Så det blev ett par galopper mot slutet av rundan ändå. Väl hemma igen blev det helkroppsavtvättning! Lite otäckt med kallt vatten, men det gick ändå hyfsat efter en stund. Sedan blev det flugtäckte och flughuva på och det första hon gjorde var ju att rulla sig i den torra leran och några högar med skit... Varför finns det inga bruna flugtäcken?

I morgon får det bli en tur utan backar - vi får vara rädda om ryggen nu! Och är det bara ryggen??

Miljöträning

Grannstället har självmant ordnat med en snitslad bana bakom sin lada. Kan ju knappast bli bättre miljö träning! :-)

Det tog sina tio - femton minuter, ett litet ministeg i taget, men sedan kom vi faktiskt förbi! Särskilt när hon tacksamt konstaterat att stålvajern i förgrunden INTE är en orm!
Därefter blev det galopp i alla backarna upp till platån, utan den sista där matte tyckte att det skulle skrittas. Några små tappningar blev det under rundan, men inte så farligt. På väg hem tog vi skogen över berget, men där satt jag av och ledde henne nedför branten på andra sidan. Fast det skulle jag nog gjort även med en häst som inte hade problem med rygg eller muskler, för där är det ingen snäll promenad, särsilkt bland stenarna längst ner.

Sleeping Beauty

Lägg en boll framför Polly en solvarm dag och se vad som händer... Action-nivån är inte väldigt hög, om man så säger. Men lite skönhetssömn kan ju aldrig skada. :-)

Att gå och titta på en å

Vi promenerar ner till ån idag. Jag vill se om det går att gå ända ner till vattnet någonstans och om Fröken Fux kanske även har lust att bada fötterna?
"Titta," säger jag till Fuxan när vi faktiskt kommer fram och hon tittar. Men det är gjort på två sekunder. "Hmpf," säger hon. "Det är ju vatten!"

Det är bitvis riktigt fin mark längs med kanten och någon har lagt ut en sträng med sand, som man kan skrapa lite i med hovarna en stund.

Men även om själva sanden är okej att gå i, så är det väldigt obehagligt med så mycket  mjuk mark som det är här omkring. Usch! Hon nekar till att hon skulle vara rädd eller så, men anser absolut att det är helt onödigt att gå närmare själva vattnet än en halvmeter. Man ser så bra ändå. Förresten är det inte något gräs att äta så här nära vattnet!!

Den där jättefina sandstranden på andra sidan, verkar vara en ö i själva ån. Jag kan i alla fall inte lista ut hur man kan ta sig dit utan att vada över ån.

På vägen tillbaka vandrar vi igenom tätt högt hallonsnår och marken är täckt av massor med grenar och bröte. Jag går före med Polly i grimskaft bakom mig och vänder mig om och säger till henne att "lyft nu på fötterna ordentligt så du inte snubblar här!" Precis då så snavar jag och ramlar raklång på grenarna och river mig på riset och får en pinne rakt på låret. Jag ropar högt i fallet! Polly stannar snällt bakom och står och tittar och undrar varför jag ligger på marken nu plötsligt?

Tillbaks i hagen har jag Polly och Pompe omkring mig hela tiden. Pompe har inget emot att posera, medan Polly helst ska vara uppe i ansiktet/kameran hela tiden. :-)

"Kolla, vi kan headbanga!"

"Hmm...?"

PS, jag glömde ju att skriva att när massören kom, så stretchade hon Pollys framben ordentligt, uppe vid armbågen, efter att jag berättat om hennes stelhet där. Sedan blev det massage av rygg och sida igen. Efter grundlig genomgång, blev det laserbehandling och hon sa att den här gången kom lasern ner och verkade där den skulle i alla fall. Det hade varit dåligt med det sist, så det var ju positivt att massagen hade nått djupare idag.

Gullhöna

Det blev en liten repris på gårdagens fina runda idag! Dvs, Polly gick lika bra och tappade bara precis innan vi kom hem till stallplanen. :-)
I morgon kommer massören och det ska bli spännande att höra vad hon säger - om hon kan känna någon förbättring i musklerna jämfört med för två veckor sedan?
Om det är lika fint väder i morgon, så ska det nog bli lite dusch också. Åtminstone tvätt av man och svans.

Hej och hopp

Sommarvärme sedan ett par dagar, med tjugo grader idag! Vår lilla ridtur runt Århult och Fällesåsen gick så bra och jag känner mig så glad och förhoppningsfull! Även om jag vet att det lika fort kan vända igen...
Fast det började med fasansfulla saker borta vid Århult. De hade nämligen röjt ut något rum eller tre för renovering och fyllt ridstigen bakom ladan och vi fick börja med att kliva över en gul järnbalk och sedan fick vi kryssa oss fram mellan kylskåp, gamla fönster, brädbitar och en grindvagn lastad med allsköns bråte. Det var alldeles förskräckligt! Väl igenom där, så står det en röd metallsak på hjul med lång hals hotfullt sträckt upp i luften och på ryggen är den lastad med något som är täckt med en blå vajande presenning.
Om Fröken Fux var det minsta lösgjord innan detta spektakel, så fick vi börja om från början efteråt!
Men sedan gick det bra. Under hela rundan (45 minuter) "tappade" hon inte riktigt någon gång! Ok, hon gick inte alldeles rent hela tiden, men inga såna där stora tappningar utan bara lite smågrejor. Uppmuntrade efter gårdagens små galopper, tog vi ett par korta samlade galopper idag med och det gick utmärkt.

Sedan hade vi ju den långa nedförsbacken efter Fällesåsen framför oss... Jag hade lovat henne att sitta av och gå bredvid om det gjorde väldigt ont, men hon tog HELA backen med mig på ryggen! :-)
Jag kände ju att det var lite jobbigt mot slutet, men hon "gnällde" inte och hon gjorde RÄTT, genom att sträcka halsen framåt, neråt då och då, istället för att krulla upp den och spänna ryggen, som hon gjort innan när smärtan blivit för stor.
När jag satt av, femti meter innan stallet, så hade hon inte haft någon sån där stor tappning av varken fram eller bak på hela rundan - för första gången! Då tappar hon naturligtvis baken en gång och snubblar sedan till med fram en gång, när jag leder henne! Men jag har bestämt att det inte räknas idag! :-)

Gårdagen flöt som sagt också bra. Vi red Ivarssonsrundan och hon tappade litegrann, en tre gånger, men inte så farligt. Däremot krånglade båda frambenen för henne rejält ett par gånger istället. De liksom stelnade till och ryckte och låste sig så att det var som att hon "tappade frambenen" istället.
Men hon gick i övrigt väldigt bra och jag kunde ana en viss leda och tristess hos henne när vi hunnit halvvägs och jag frågade om hon ville...? Oj vad glad hon blev när hon fick ta ett par små korta galopper, som avbrott till detta evinnerliga skrittande! :-)

I förrgår var det dock en ren skrittur, så som det varit nu några veckor. Då gick vi över skogskullen nere vid Apels hagar och hon fick både klättra uppför och gå nedför backen där - men den nedförsbacken är ju väldigt mycket kortare än den från Fällesåsen. I förrgår tappade hon baken två gånger sådär rejält, men i övrigt gick det bra.

(Om det är någon som läser detta och undrar, så är det alltså en sorts underliga snubblingar med ett eller bägge bakbenen som gör att det känns som att benet/benen försvinner en stund och hon håller ibland nästan på att sätta sig på ändan. När det är som värst. Det finns många grader på det där. Ibland knyter det sig även framtill så det blir nåt liknande där. Om ni fortfarande undrar, så får ni faktiskt gå tillbaks ett par månader och läsa...)