Miljöträning

Grannstället har självmant ordnat med en snitslad bana bakom sin lada. Kan ju knappast bli bättre miljö träning! :-)

Det tog sina tio - femton minuter, ett litet ministeg i taget, men sedan kom vi faktiskt förbi! Särskilt när hon tacksamt konstaterat att stålvajern i förgrunden INTE är en orm!
Därefter blev det galopp i alla backarna upp till platån, utan den sista där matte tyckte att det skulle skrittas. Några små tappningar blev det under rundan, men inte så farligt. På väg hem tog vi skogen över berget, men där satt jag av och ledde henne nedför branten på andra sidan. Fast det skulle jag nog gjort även med en häst som inte hade problem med rygg eller muskler, för där är det ingen snäll promenad, särsilkt bland stenarna längst ner.

Sleeping Beauty

Lägg en boll framför Polly en solvarm dag och se vad som händer... Action-nivån är inte väldigt hög, om man så säger. Men lite skönhetssömn kan ju aldrig skada. :-)

Att gå och titta på en å

Vi promenerar ner till ån idag. Jag vill se om det går att gå ända ner till vattnet någonstans och om Fröken Fux kanske även har lust att bada fötterna?
"Titta," säger jag till Fuxan när vi faktiskt kommer fram och hon tittar. Men det är gjort på två sekunder. "Hmpf," säger hon. "Det är ju vatten!"

Det är bitvis riktigt fin mark längs med kanten och någon har lagt ut en sträng med sand, som man kan skrapa lite i med hovarna en stund.

Men även om själva sanden är okej att gå i, så är det väldigt obehagligt med så mycket  mjuk mark som det är här omkring. Usch! Hon nekar till att hon skulle vara rädd eller så, men anser absolut att det är helt onödigt att gå närmare själva vattnet än en halvmeter. Man ser så bra ändå. Förresten är det inte något gräs att äta så här nära vattnet!!

Den där jättefina sandstranden på andra sidan, verkar vara en ö i själva ån. Jag kan i alla fall inte lista ut hur man kan ta sig dit utan att vada över ån.

På vägen tillbaka vandrar vi igenom tätt högt hallonsnår och marken är täckt av massor med grenar och bröte. Jag går före med Polly i grimskaft bakom mig och vänder mig om och säger till henne att "lyft nu på fötterna ordentligt så du inte snubblar här!" Precis då så snavar jag och ramlar raklång på grenarna och river mig på riset och får en pinne rakt på låret. Jag ropar högt i fallet! Polly stannar snällt bakom och står och tittar och undrar varför jag ligger på marken nu plötsligt?

Tillbaks i hagen har jag Polly och Pompe omkring mig hela tiden. Pompe har inget emot att posera, medan Polly helst ska vara uppe i ansiktet/kameran hela tiden. :-)

"Kolla, vi kan headbanga!"

"Hmm...?"

PS, jag glömde ju att skriva att när massören kom, så stretchade hon Pollys framben ordentligt, uppe vid armbågen, efter att jag berättat om hennes stelhet där. Sedan blev det massage av rygg och sida igen. Efter grundlig genomgång, blev det laserbehandling och hon sa att den här gången kom lasern ner och verkade där den skulle i alla fall. Det hade varit dåligt med det sist, så det var ju positivt att massagen hade nått djupare idag.

Gullhöna

Det blev en liten repris på gårdagens fina runda idag! Dvs, Polly gick lika bra och tappade bara precis innan vi kom hem till stallplanen. :-)
I morgon kommer massören och det ska bli spännande att höra vad hon säger - om hon kan känna någon förbättring i musklerna jämfört med för två veckor sedan?
Om det är lika fint väder i morgon, så ska det nog bli lite dusch också. Åtminstone tvätt av man och svans.

Hej och hopp

Sommarvärme sedan ett par dagar, med tjugo grader idag! Vår lilla ridtur runt Århult och Fällesåsen gick så bra och jag känner mig så glad och förhoppningsfull! Även om jag vet att det lika fort kan vända igen...
Fast det började med fasansfulla saker borta vid Århult. De hade nämligen röjt ut något rum eller tre för renovering och fyllt ridstigen bakom ladan och vi fick börja med att kliva över en gul järnbalk och sedan fick vi kryssa oss fram mellan kylskåp, gamla fönster, brädbitar och en grindvagn lastad med allsköns bråte. Det var alldeles förskräckligt! Väl igenom där, så står det en röd metallsak på hjul med lång hals hotfullt sträckt upp i luften och på ryggen är den lastad med något som är täckt med en blå vajande presenning.
Om Fröken Fux var det minsta lösgjord innan detta spektakel, så fick vi börja om från början efteråt!
Men sedan gick det bra. Under hela rundan (45 minuter) "tappade" hon inte riktigt någon gång! Ok, hon gick inte alldeles rent hela tiden, men inga såna där stora tappningar utan bara lite smågrejor. Uppmuntrade efter gårdagens små galopper, tog vi ett par korta samlade galopper idag med och det gick utmärkt.

Sedan hade vi ju den långa nedförsbacken efter Fällesåsen framför oss... Jag hade lovat henne att sitta av och gå bredvid om det gjorde väldigt ont, men hon tog HELA backen med mig på ryggen! :-)
Jag kände ju att det var lite jobbigt mot slutet, men hon "gnällde" inte och hon gjorde RÄTT, genom att sträcka halsen framåt, neråt då och då, istället för att krulla upp den och spänna ryggen, som hon gjort innan när smärtan blivit för stor.
När jag satt av, femti meter innan stallet, så hade hon inte haft någon sån där stor tappning av varken fram eller bak på hela rundan - för första gången! Då tappar hon naturligtvis baken en gång och snubblar sedan till med fram en gång, när jag leder henne! Men jag har bestämt att det inte räknas idag! :-)

Gårdagen flöt som sagt också bra. Vi red Ivarssonsrundan och hon tappade litegrann, en tre gånger, men inte så farligt. Däremot krånglade båda frambenen för henne rejält ett par gånger istället. De liksom stelnade till och ryckte och låste sig så att det var som att hon "tappade frambenen" istället.
Men hon gick i övrigt väldigt bra och jag kunde ana en viss leda och tristess hos henne när vi hunnit halvvägs och jag frågade om hon ville...? Oj vad glad hon blev när hon fick ta ett par små korta galopper, som avbrott till detta evinnerliga skrittande! :-)

I förrgår var det dock en ren skrittur, så som det varit nu några veckor. Då gick vi över skogskullen nere vid Apels hagar och hon fick både klättra uppför och gå nedför backen där - men den nedförsbacken är ju väldigt mycket kortare än den från Fällesåsen. I förrgår tappade hon baken två gånger sådär rejält, men i övrigt gick det bra.

(Om det är någon som läser detta och undrar, så är det alltså en sorts underliga snubblingar med ett eller bägge bakbenen som gör att det känns som att benet/benen försvinner en stund och hon håller ibland nästan på att sätta sig på ändan. När det är som värst. Det finns många grader på det där. Ibland knyter det sig även framtill så det blir nåt liknande där. Om ni fortfarande undrar, så får ni faktiskt gå tillbaks ett par månader och läsa...)

Snoa med brunst

Igår blev det en skrittur igen, som väl gick hyfsat. Men när vi vid ett tillfälle fick två mötande hästar i galopp och samtidigt hade två barnvagnar, tre hundar och två människor efter oss, så kom Fröken Fux i spinn. Efter det vart hon lite spänd och det gick inte helt över, eftersom vi hade sällskap av barnvagnsföljet nästan hela vägen. De erbjöd sig att gå före vid ett tillfälle och det var ju snällt. Men då blev hon i stället stressad över att hänga med så de inte försvann därframme efter nästa kurva! Matte höll ju liksom på med diverse volter och halter och ryggningar då och då, så att koncentrationen skulle bibehållas och musklerna skulle mjukas upp... Det blev några rejäla tappningar idag med, möjligen några färre än i går.
I hagen efteråt, kom Ruffe fram och nosade henne kärvänligt på tuttarna. Då kissade hon honom rakt i ansiktet, vilket han tydligen gillade...

Idag var det tömkörning. I halv storm. Med brunstigt sto. Baklänges, på två ben och i spinn. Jodå. Hon lät sig inte ledas ut på nån promenad för uppvärmning innan, eftersom precis allt var livsfarligt idag i blåsten och hon inte kunde gå mer än tre meter utan att få fnatt. Så vi gick runt stallbyggnaden varv efter varv, medan hon inväntade sin tur.
Det började dock ganska bra, i vänster varv. Men när det kom till höger, så stramade det nog i vänstersidan och hon envisades med att ställa sig själv utåt och sedan hade hon för sig att hon var tvungen att krulla ihop sig så hon fick nosen mellan frambenen, under bringan. Väl där, så sprang hon runt runt jättefort, tills linan knöt ihop benen och hon fick trasslas loss.
Därefter blev det jämfota hopp, språngmarsch baklänges och dans på två ben ett flertal gånger. Så fick hon linan runt svansroten och då blev hon fly förbannad och for runt och sparkade, vilket inte alls fick den att lossa sitt grepp.
Till slut var det mest en kamp för Frida att få henne att gå lugnt ett enda varv, så det hela kunde avslutas på ett positivt sätt, och det gick till slut.
Fröken Fux var genomsvettig när hon kom till matte för att pusta ut, få på täcket, gå ett par varv runt stallet, äta lite gräs och sedan sin gröt innan hon återvände till Pompe i hagen. Tänk att en stilla tömkörning i skritt en halvtimme i en paddock, kan förvandlas till ett sådant drama!

Slutbedömning idag blir dock att hon verkar vara lite låst i sina bogar. Eller hur man ska säga. Om det sedan beror på att hon får såna korta steg för att hon spänner sig; för att hennes muskler där är ömma och stela; för att hon skapat en dålig vana vid något tillfälle eller om det är nåt annat i vägen, det vet man inte. Men hon borde ha bättre och ledigare bogrörelser - frambenen tar väldigt korta och trippiga steg.
(Men bakfötterna står stadigt i lervällingen, som synes...)

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, tömkörning, trippigt, stegra, araber, hästar, brunst

Kampen går vidare

Igår blev det en timmas skrittur igen. Det var en hel del tappningar av bakben, säkert sex sju gånger, varav ett par gånger riktigt kraftiga. Sista gången vacklade även frambenen så det kändes som hela hon höll på att vika ihop sig!!
Men upp igen och pinnade på lika raskt igen. Och däremellan gick det ju bra och mot slutet kändes hon riktigt mjuk och fin faktiskt. Undrar hur länge detta ska pågå?! Är det verkligen bara musklerna? Eller ryggen?
Idag blev det promenad i kvällssolen istället och vi passade på att gå lite i korta branta backar, när inte matte satt på, och tog små avstickare in i vegetationen och klev över stockar och ris. Och att öva "sluta" och ryggningar och vändningar går ju bra att göra utan att jag sitter på.