Svårt

Igår kväll när de hästar som skulle in över natten skulle hämtas, så jagade Roy bort Polly, som han väl ville skulle gå kvar hos honom. Hon for iväg i galopp och plötsligt vek sig frambenen och hon gick omkull riktigt rejält! De bara vek sig sådär som de gjorde av smärta när jag skrittade henne den där gången, men då klarade hon ju av att komma upp utan att gå omkull helt. Det känns inte alls bra. Inte alls. Förbannade inflammation som inte vill ge med sig!!!
Men veterinären sa ju att hon skulle gå på bete med de andra nu. 
Nedfarten till själva hagen är dessutom en kort men brant och stenig backe, och när hon tar sig nerför den så syns det att det gör ont. Hon stannar till ibland, skakar på huvudet, går i serpentiner ner och knäar lite ibland.

Hon behöver få äta gräs, för det hösilaget vi har är verkligen inte roligt och det är inte så mycket kvar heller och ingenstans finns det att köpa. En massa får ju slängas också, eftersom det hittas mögel i det här och där! Men hon hade behövt gå i en slät hage utan någon som triggar igång henne att springa. Pompe hade varit bra sällskap. Men dels ska nog Pompe med Roy till en annan hage en kilometer bort mot slutet av veckan och då blir det bara Ruffe och Ronja kvar. Ruffe går i sjukhage minst till mitten av nästa vecka och Ronja håller honom sällskap i pyttehage bredvid, knappt utan gräs. Det är inte lätt...
Det växer dåligt nere i våra hagar också, så om jag vill att Polly ska gå i en mindre hage så är det svårt att stängsla av en sådan, för då räcker inte betet. Som det är nu, så går de över rätt stora ytor för att hitta den mat de behöver.
När N., som äger stället,kommer hem på torsdag efter sin semester, så ska hon stängsla om den stora hage som är kvar och som ännu är obetad. Vi får se hur det blir då...
Allting känns väldigt jobbigt just nu.

I morgon ska veterinären komma med den där ledbroskstimulerande medicinen som ska sprutas in muskulärt på henne, och visa mig hur jag ska göra. Sedan är det alltså meningen att jag ska börja skritta henne! Men jag känner mig inte pigg på att börja rida henne när hon fortfarande har inflammation som hugger till och smärtar då och då. Det hade ju känts bättre om den var på väg ner... Men det där medlet kanske ger väldigt snabb effekt? Kommer inte ihåg ifall det var Adequanin eller nåt annat, men det visar väl sig.
Djävulskloroten som jag hade beställt, kom igår och jag hade ju tänkt börja ge henne den upptill. Hon har fått av den en gång nu, men vid närmare eftertanke ska jag nog spara den och avvakta.Det kan förvärra risken för biverkningar och blödningar i magen om hon får två olika sorter samtidigt...

Med tanke på att hon ätit både Metacam, Fenylbutazon och fått Kortison, utan att inflammationen/smärtan gått ner ett dugg, så har jag gjort en intressant iakttagelse. Inte så att det leder fram till någonting, men intressant är det. Och konstigt.
Jag har ju själv haft besvär av inflammation från mina handleder - senast 2012 tror jag - och smärta som strålar upp mot armbågen. Medel som bl a Voltaren och Diklofenak har ätits och de utlovar både smärtlindring och inflammationsdämpning. Men icke. Jag har inte varit det minsta smärtlindrad när jag ätit detta (eller smort in med Voltaren gel) och efter genomförd kur, så kvarstår problemen precis som de var innan. (Det som till slut hjälpte mina handleder var en laserbehandling följt av ett träningsprogram för dem.)

I ren sympati med Palencja, har jag nu sedan någon månad fått värk i mina handleder igen - vilket motsvarar hennes främre kotleder. Ingenting hjälper. Har tagit ovan nämnda medicin, men inte sökt annan hjälp ännu, för Pollys besvär har fått prio ett.
Mina knäleder har ju varit kass ända sedan jag var knappt 30 år gammal och någon gång då och då kan det hugga till sådär skarpt av smärta i dem vid belastning, att jag nästan faller omkull av det. Eller skulle gjort, ifall jag kommit i full galopp... Dem är det inget att göra något åt, fick jag till svar för längesedan, så jag har lagt ner försöken och tiger och lider. Det går ju, så länge jag inte tror att jag ska kunna springa och hoppa och ha mig.