Att hänga med

- Hänger du med på en promenad?, sa jag till den i halvmjuk lera till över kotorna stående hästen i hagen. Höstrån hängde från ena mungipan och hon tittade lojt bort när jag närmade mig. Klafs, klafs...
Men det gjorde hon ju. Hängde med alltså. Det var ju snarare så att hon efter ett tag undrade om jag hängde med? Eller varför flåsade jag så dant? Och varför i hela världen fick hon inte springa för, när vi nu ändå rundade en så stor, härlig, mjukt snötäckt stubbåker? Och jag tänkte för mig själv att ja tänk! Tänk om det hade varit möjligt och tillåtet att få släppa henne där och då! Vilka glädjeyttringar och vilken härlig syn det hade blivit!

Men nu blev det alltså en snabb promenad bara! Lite synd att jag inte satt på istället för att gå bredvid, men jag bedömde inte att jag hann, med en läkartid att passa. Men det var alldeles väldigt vad svettig och andfådd jag blev av detta... Läs även andra bloggares åsikter om polly, snorkfröken, arab, palencja, skritt, promenad, snö, galopp Rösta på mig