Två steg fram och ett bak?

Idag blev det ett steg tillbaka. Två ordentliga tappningar bak och ingen vilja att gå alls. Stannade flera gånger upp mot Fällesåsen - och det är nästan det som oroar mest, för det var ju så alltihop började. :(
Men jag antar att hon var lite öm i ryggmusklerna efter de senaste dagarna, så det blev bara en skrittrunda idag. Hon kändes inte alls stel, utan bara ovillig.
Efteråt fick hon lite massage efter min förmåga, samt lite stretching av frambenen. Det högra känns fortfarande mest besvärat för henne.

Backigt och tittigt

Igår och i förrgår gick det jättebra. Den ena dagen blev det längre och lite backigare, men hon gick jättebra och tappade bara litegrann ett par gånger. Mjuk och fin att rida och både skritt och galopp. Den andra dagen blev det en plattare runda, med en lite längre galoppsträcka. Gick nästan helt rent då med.

Dagens ritt började med att Polly stod på näsan. Varken hon eller jag fattade vad som hände, utan mitt under den första raska skritten på lång tygel, så smakar damen grus rejält och jag tycker mig hinna se två framben helt i kors, (?) innan hon faktiskt lyckas resa sig! Jag hade precis tänkt kliva av, men allt gick ju så himla fort. Hon såg lite skakad ut ett par sekunder, men fortsatte sedan att gå.
Men i den kommande backen upp mot Fällesåsen stannade hon flera gånger och ville inte gå mer. Hon har inte stannat på det här viset sedan hennes muskelsmärtor börjat lätta efter massagebehandlingarna, så det är klart oroande. Men att skritta måste ju vara bra i vilket fall som helst, när hon inte haltar, så jag övertalade henne.
Resten av vägen gick hon faktiskt helt rent utan att "tappa" vare sig bak eller fram en enda gång! Vi tog oss över den s.k. stockbron med ett stort språng, efter mycket stor tvekan, eftersom den numera är en helt naken stenbro med glipor emellan stenarna och således är en helt ny bro nu! Vi tog en väg som vi inte ridit sedan före hennes "sammanbrott" i höstas och hon var lite spänd och tittig och eftersom det var en massa branta uppförsbackar, så följde ju dessutom lika många jobbiga nedförsbackar, tyvärr. Hon tog dock allihop utan att gnälla, men jag tyckte nog att hon började vrida sig lite i den sista...
Så det blev ett par galopper mot slutet av rundan ändå. Väl hemma igen blev det helkroppsavtvättning! Lite otäckt med kallt vatten, men det gick ändå hyfsat efter en stund. Sedan blev det flugtäckte och flughuva på och det första hon gjorde var ju att rulla sig i den torra leran och några högar med skit... Varför finns det inga bruna flugtäcken?

I morgon får det bli en tur utan backar - vi får vara rädda om ryggen nu! Och är det bara ryggen??

Miljöträning

Grannstället har självmant ordnat med en snitslad bana bakom sin lada. Kan ju knappast bli bättre miljö träning! :-)

Det tog sina tio - femton minuter, ett litet ministeg i taget, men sedan kom vi faktiskt förbi! Särskilt när hon tacksamt konstaterat att stålvajern i förgrunden INTE är en orm!
Därefter blev det galopp i alla backarna upp till platån, utan den sista där matte tyckte att det skulle skrittas. Några små tappningar blev det under rundan, men inte så farligt. På väg hem tog vi skogen över berget, men där satt jag av och ledde henne nedför branten på andra sidan. Fast det skulle jag nog gjort även med en häst som inte hade problem med rygg eller muskler, för där är det ingen snäll promenad, särsilkt bland stenarna längst ner.

Sleeping Beauty

Lägg en boll framför Polly en solvarm dag och se vad som händer... Action-nivån är inte väldigt hög, om man så säger. Men lite skönhetssömn kan ju aldrig skada. :-)

Att gå och titta på en å

Vi promenerar ner till ån idag. Jag vill se om det går att gå ända ner till vattnet någonstans och om Fröken Fux kanske även har lust att bada fötterna?
"Titta," säger jag till Fuxan när vi faktiskt kommer fram och hon tittar. Men det är gjort på två sekunder. "Hmpf," säger hon. "Det är ju vatten!"

Det är bitvis riktigt fin mark längs med kanten och någon har lagt ut en sträng med sand, som man kan skrapa lite i med hovarna en stund.

Men även om själva sanden är okej att gå i, så är det väldigt obehagligt med så mycket  mjuk mark som det är här omkring. Usch! Hon nekar till att hon skulle vara rädd eller så, men anser absolut att det är helt onödigt att gå närmare själva vattnet än en halvmeter. Man ser så bra ändå. Förresten är det inte något gräs att äta så här nära vattnet!!

Den där jättefina sandstranden på andra sidan, verkar vara en ö i själva ån. Jag kan i alla fall inte lista ut hur man kan ta sig dit utan att vada över ån.

På vägen tillbaka vandrar vi igenom tätt högt hallonsnår och marken är täckt av massor med grenar och bröte. Jag går före med Polly i grimskaft bakom mig och vänder mig om och säger till henne att "lyft nu på fötterna ordentligt så du inte snubblar här!" Precis då så snavar jag och ramlar raklång på grenarna och river mig på riset och får en pinne rakt på låret. Jag ropar högt i fallet! Polly stannar snällt bakom och står och tittar och undrar varför jag ligger på marken nu plötsligt?

Tillbaks i hagen har jag Polly och Pompe omkring mig hela tiden. Pompe har inget emot att posera, medan Polly helst ska vara uppe i ansiktet/kameran hela tiden. :-)

"Kolla, vi kan headbanga!"

"Hmm...?"

PS, jag glömde ju att skriva att när massören kom, så stretchade hon Pollys framben ordentligt, uppe vid armbågen, efter att jag berättat om hennes stelhet där. Sedan blev det massage av rygg och sida igen. Efter grundlig genomgång, blev det laserbehandling och hon sa att den här gången kom lasern ner och verkade där den skulle i alla fall. Det hade varit dåligt med det sist, så det var ju positivt att massagen hade nått djupare idag.

Gullhöna

Det blev en liten repris på gårdagens fina runda idag! Dvs, Polly gick lika bra och tappade bara precis innan vi kom hem till stallplanen. :-)
I morgon kommer massören och det ska bli spännande att höra vad hon säger - om hon kan känna någon förbättring i musklerna jämfört med för två veckor sedan?
Om det är lika fint väder i morgon, så ska det nog bli lite dusch också. Åtminstone tvätt av man och svans.

Hej och hopp

Sommarvärme sedan ett par dagar, med tjugo grader idag! Vår lilla ridtur runt Århult och Fällesåsen gick så bra och jag känner mig så glad och förhoppningsfull! Även om jag vet att det lika fort kan vända igen...
Fast det började med fasansfulla saker borta vid Århult. De hade nämligen röjt ut något rum eller tre för renovering och fyllt ridstigen bakom ladan och vi fick börja med att kliva över en gul järnbalk och sedan fick vi kryssa oss fram mellan kylskåp, gamla fönster, brädbitar och en grindvagn lastad med allsköns bråte. Det var alldeles förskräckligt! Väl igenom där, så står det en röd metallsak på hjul med lång hals hotfullt sträckt upp i luften och på ryggen är den lastad med något som är täckt med en blå vajande presenning.
Om Fröken Fux var det minsta lösgjord innan detta spektakel, så fick vi börja om från början efteråt!
Men sedan gick det bra. Under hela rundan (45 minuter) "tappade" hon inte riktigt någon gång! Ok, hon gick inte alldeles rent hela tiden, men inga såna där stora tappningar utan bara lite smågrejor. Uppmuntrade efter gårdagens små galopper, tog vi ett par korta samlade galopper idag med och det gick utmärkt.

Sedan hade vi ju den långa nedförsbacken efter Fällesåsen framför oss... Jag hade lovat henne att sitta av och gå bredvid om det gjorde väldigt ont, men hon tog HELA backen med mig på ryggen! :-)
Jag kände ju att det var lite jobbigt mot slutet, men hon "gnällde" inte och hon gjorde RÄTT, genom att sträcka halsen framåt, neråt då och då, istället för att krulla upp den och spänna ryggen, som hon gjort innan när smärtan blivit för stor.
När jag satt av, femti meter innan stallet, så hade hon inte haft någon sån där stor tappning av varken fram eller bak på hela rundan - för första gången! Då tappar hon naturligtvis baken en gång och snubblar sedan till med fram en gång, när jag leder henne! Men jag har bestämt att det inte räknas idag! :-)

Gårdagen flöt som sagt också bra. Vi red Ivarssonsrundan och hon tappade litegrann, en tre gånger, men inte så farligt. Däremot krånglade båda frambenen för henne rejält ett par gånger istället. De liksom stelnade till och ryckte och låste sig så att det var som att hon "tappade frambenen" istället.
Men hon gick i övrigt väldigt bra och jag kunde ana en viss leda och tristess hos henne när vi hunnit halvvägs och jag frågade om hon ville...? Oj vad glad hon blev när hon fick ta ett par små korta galopper, som avbrott till detta evinnerliga skrittande! :-)

I förrgår var det dock en ren skrittur, så som det varit nu några veckor. Då gick vi över skogskullen nere vid Apels hagar och hon fick både klättra uppför och gå nedför backen där - men den nedförsbacken är ju väldigt mycket kortare än den från Fällesåsen. I förrgår tappade hon baken två gånger sådär rejält, men i övrigt gick det bra.

(Om det är någon som läser detta och undrar, så är det alltså en sorts underliga snubblingar med ett eller bägge bakbenen som gör att det känns som att benet/benen försvinner en stund och hon håller ibland nästan på att sätta sig på ändan. När det är som värst. Det finns många grader på det där. Ibland knyter det sig även framtill så det blir nåt liknande där. Om ni fortfarande undrar, så får ni faktiskt gå tillbaks ett par månader och läsa...)

Snoa med brunst

Igår blev det en skrittur igen, som väl gick hyfsat. Men när vi vid ett tillfälle fick två mötande hästar i galopp och samtidigt hade två barnvagnar, tre hundar och två människor efter oss, så kom Fröken Fux i spinn. Efter det vart hon lite spänd och det gick inte helt över, eftersom vi hade sällskap av barnvagnsföljet nästan hela vägen. De erbjöd sig att gå före vid ett tillfälle och det var ju snällt. Men då blev hon i stället stressad över att hänga med så de inte försvann därframme efter nästa kurva! Matte höll ju liksom på med diverse volter och halter och ryggningar då och då, så att koncentrationen skulle bibehållas och musklerna skulle mjukas upp... Det blev några rejäla tappningar idag med, möjligen några färre än i går.
I hagen efteråt, kom Ruffe fram och nosade henne kärvänligt på tuttarna. Då kissade hon honom rakt i ansiktet, vilket han tydligen gillade...

Idag var det tömkörning. I halv storm. Med brunstigt sto. Baklänges, på två ben och i spinn. Jodå. Hon lät sig inte ledas ut på nån promenad för uppvärmning innan, eftersom precis allt var livsfarligt idag i blåsten och hon inte kunde gå mer än tre meter utan att få fnatt. Så vi gick runt stallbyggnaden varv efter varv, medan hon inväntade sin tur.
Det började dock ganska bra, i vänster varv. Men när det kom till höger, så stramade det nog i vänstersidan och hon envisades med att ställa sig själv utåt och sedan hade hon för sig att hon var tvungen att krulla ihop sig så hon fick nosen mellan frambenen, under bringan. Väl där, så sprang hon runt runt jättefort, tills linan knöt ihop benen och hon fick trasslas loss.
Därefter blev det jämfota hopp, språngmarsch baklänges och dans på två ben ett flertal gånger. Så fick hon linan runt svansroten och då blev hon fly förbannad och for runt och sparkade, vilket inte alls fick den att lossa sitt grepp.
Till slut var det mest en kamp för Frida att få henne att gå lugnt ett enda varv, så det hela kunde avslutas på ett positivt sätt, och det gick till slut.
Fröken Fux var genomsvettig när hon kom till matte för att pusta ut, få på täcket, gå ett par varv runt stallet, äta lite gräs och sedan sin gröt innan hon återvände till Pompe i hagen. Tänk att en stilla tömkörning i skritt en halvtimme i en paddock, kan förvandlas till ett sådant drama!

Slutbedömning idag blir dock att hon verkar vara lite låst i sina bogar. Eller hur man ska säga. Om det sedan beror på att hon får såna korta steg för att hon spänner sig; för att hennes muskler där är ömma och stela; för att hon skapat en dålig vana vid något tillfälle eller om det är nåt annat i vägen, det vet man inte. Men hon borde ha bättre och ledigare bogrörelser - frambenen tar väldigt korta och trippiga steg.
(Men bakfötterna står stadigt i lervällingen, som synes...)

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, tömkörning, trippigt, stegra, araber, hästar, brunst

Kampen går vidare

Igår blev det en timmas skrittur igen. Det var en hel del tappningar av bakben, säkert sex sju gånger, varav ett par gånger riktigt kraftiga. Sista gången vacklade även frambenen så det kändes som hela hon höll på att vika ihop sig!!
Men upp igen och pinnade på lika raskt igen. Och däremellan gick det ju bra och mot slutet kändes hon riktigt mjuk och fin faktiskt. Undrar hur länge detta ska pågå?! Är det verkligen bara musklerna? Eller ryggen?
Idag blev det promenad i kvällssolen istället och vi passade på att gå lite i korta branta backar, när inte matte satt på, och tog små avstickare in i vegetationen och klev över stockar och ris. Och att öva "sluta" och ryggningar och vändningar går ju bra att göra utan att jag sitter på.

Nästan bortblåsta

Hu, idag var det ruggigt ute bland träden! Det blåste redan innan vi gav oss iväg, blandat med lite solsken och lite regn, men efter ett tag tog det i nåt så alldeles in i vassen! Det var mycket som blev farligt då - presenningar, knakande träd, viftande grenar, en studsmadrass med böljande nät omkring... Ja till slut var det som att själva vinden i sig blev farlig när den tog i och även jag tyckte det var lite läskigt.
Den sista biten hem är det som ett stup vid ena sidan om den leriga stigen och där satt jag faktiskt av och ledde henne. Inte för att hon kunde gå lugnt i alla fall, men då slapp jag åtminstone sitta på om hon kom för nära där... När vi kom till ängen var det jämfota hopp med frambenen och små bakutsparkar med bakhovarna. Jag tog ett tag i tygeln och talade med min bestämda röst till henne (Nu får du väl ändå lugna ner dig! SKÄRPNING!!!)
Och hon stod stilla och såg rakt på mig med allvarlig och oskyldig min. Men så fort vi började gå igen så började hon om. Vi upprepade detta då och då de sista 1 - 200 metrarna hem till stallet och sedan kunde hon inte heller äta sin gröt i boxen utan flög runt som en galning där eftersom takplåten skramlade.
Så hon fick stå på gårdsplanen och äta den...

Men för övrigt gick det hyfsat att rida idag! :-)

Skrittur

Tredje dagen efter massagen. Idag blev det en skrittur. Jag hade bara repgrimma idag också och tog de första varven i paddocken. Det är märkligt, hon kan glatt och villigt gå med mig in i paddocken för lite markarbete, men så fort jag sitter på så är hela livet plötsligt hemskt och obehagligt när man vistas där. Vi tog ändå några varv innan vi gick ut en sväng istället.
Hon spände frambenen och snubblade med dem flera gånger i början, samt tappade lite bakben då och då under turen, det går inte att komma ifrån. Men meningen är ju nu att det ska gå att träna upp musklerna nu, när massor en fått "löst" upp dem lite från sina knutor. Så det gäller väl att inte hänga upp sig på sådana detaljer nu utan istället tänka ett par veckor framåt i taget. Så jag får se vad jag skriver här då.

Hon var pigg och glad och gick ändå rent den mesta tiden och kändes en aning mer avslappnad efter ca tjugo minuter. (Vi var ute ca en timme.) Det blev en hel del sidvärtes rörelser och halter och ryggningar och volter och hon var lika duktig med det med mig på ryggen, som vid handen. Men det brukar hon ju vara.
Efteråt var hon bara en pytte-aning svettig under främre delen av sadeln, lika på båda sidor. Det skulle vara intressant om hon i framtiden kunde bli lite svettig på bakdelen.

Efteråt strök jag - med tryck -  lite grann över hennes rygg- och rumpmuskler och hon tuggade lite och gäspade. Sedan förvånade hon mig med att inte äta upp mer än knappt hälften av sin mat! Det hjälpte inte att jag trugade. Det har väl aldrig hänt förr! Lite dumt med, för just idag var det Evitan-dags och hon behöver verkligen det där extra tillskottet av e-vitamin. Jag får väl ge henne lite mer sånt i morgon då...

Duktig flicka

En pigg och glad dam möter mig i hagen idag och tycker att dagens promenad ska tas i piaff eller nåt. Så istället vänder vi och går tillbaks till paddocken för lite arbete.
Hon är så duktig idag! Går i sluta i bägge varven och lite grann i öppna och i serpentiner mellan däck, där jag pekar med spöt att hon ska gå. Så ryggar hon serpentinslingan också! Det har hon aldrig gjort förut! Och vi avslutar med att rygga ett varv runt en pall, innan vi slutligen tar den där promenaden i alla fall.
Och det som hon lärde sig allra snabbast, det var att så fort jag sa "braaaa" med det där ljusa vänliga tonfallet, störtdyka med nosen mot min ficka och vispa runt med mulen för att hitta godis! :-)

Massage nr 2

Idag var det dags igen. Anne tyckte att musklerna kändes en aning mer medgörliga idag, så vi får hoppas att detta är rätt väg!
Regnet skvalade utanför och det var ju inte odelat skönt idag heller, men stundtals var det tugg och gäsp och "tant Anne" var ju ändå rätt trevlig att gosa med också.

Med och utan paraply

Idag blev det nya skor. Pollys hovar har vuxit duktigt, men det fattas fortfarande en bit baktill på bak hovarna för att hon ska vara "ifatt skorna", dvs på jämn nivå med marken. Men hovslagare sa att trakten är det sista som växer på hovarna, så det ska nog ta sig där med då så småningom.

Sedan tog vi en promenad i regnet - men det mesta hann vi faktiskt med mellan skurarna.
Igår gick hon så illa med höger fram när hon fick börja med att gå på en volt i paddocken för att jag skulle kunna se, så det blev ingen skrittur. Jag plockade istället fram lite bommar att gå över och en massa konstiga saker som hon fick gå serpentiner emellan: däck, stöd, gula plastklumpar, skyltar med målade prickar på samt mitt rödgula uppfällda paraply.
Hon gjorde stora ögon när vi närmade oss, men efter en stund gick det jättebra. Paraplyet ägnade vi oss åt mest. Hon stod i ena änden av grimskaftet medan jag fällde upp och ned det med svischande ljud, och snurrade och svängde på det. När hon inte hoppade till varje gång det svischade längre, så gick vi serpentiner. Jag före och hon efter. Men till slut gick hon svängarna själv medan jag gick förbi och istället pekade med spöet där hon skulle svänga. Duktig tjej.
Sedan gick vi en liten promenad som även innefattade lite gräsätning på diverse ställen. Då märktes inget av från frambenet, om det nu var för att hon mjuk åt upp sig eller för att vi gick fält fram och inte på volt, det vet jag inte.

När vi kom tillbaks fick hon vara med och bära undan allting från paddocken. Det funkade fint. Hon hängde efter i grimskaftet när jag bar bommar, reste dem upp o tippade över dem på en befintlig trave med ett brak, rullade däck och bar stöd. Fram och tillbaka. Jag föreslog att hon skulle rulla ett däck, men det tyckte hon bara verkade fånigt. Däremot gick hon självmant fram till mitt paraply för att nosa på det.
Sedan blev det en hink med gröt som vanligt. :-)

Massage

I förrgår var det så äntligen dags för equiterapeuten att komma. Hon började med att känna över Polly medan jag stod bredvid och berättade. Hon kunde ganska omgående berätta att Pollys muskelmassa var stenhård, knutig och hopdragen över i princip hela vänstersidan, hela ryggen och punktvis även på högersidan! Med sådana muskler blir det som ständig träningsvärk när man ridit/tränat henne, med undantag av att musklerna inte stärks/utvecklas, utan kämpar emot och fortsätter vara korta. Leder och ligament blir extra påfrestande och det är inte alls konstigt att hon har trippig gång, går orent ibland och tappar bakkärran!

Hon fick en grundlig massage, som bitvis gjorde ont (det vet vi ju alla som fått massage på en ond rygg, hur det känns!) och stundtals kändes skön, när hon bara stod och gäspade. Så fick hon även laserbehandling på en del ställen för att öka blodcirkulationen till musklerna.
Nu ska hon inte ridas förrän i morgon och då mest i skritt. På onsdag nästa vecka blir det åter besök med mer massage. Hoppas, hoppas verkligen att detta hjälper och att det inte går tillbaka igen! Hoppas också att hon kan fortsätta få behandlingar ett tag nu, för det räcker säkert inte med två...
Så vill jag ju få tips om hur jag på bästa sätt ska börja upptrappningen av hennes träning, så musklerna stärks.
Här är lite fakta om muskelstelhet:

Massage behandlar stelhet, rörelseinskränkning och smärta

Ordet massage kommer ifrån arabiskans massah, och betyder ungefär ”att stryka med handen”. Muskelstelhet (som leder till smärta och rörelseinskränkningar) kan ha många orsaker, men en av de vanligaste är ischemi. Ischemi betyder blodbrist eller syrebrist, något som uppkommer när musklerna arbetar över sin förmåga eller är konstant kontraherade som vid t.ex. stress. När ischemi uppstår i muskeln bildas mjölksyra. Syran gör i sin tur att kemin i muskeln ändras och muskelfibrerna får svårare att slappna av. Detta leder vidare till mer mjölksyra och spänning i muskeln. En ond cirkel uppstår! Musklerna blir förkortade och så kallade ”muskelknutor” uppstår. Under en behandling knådas och töjs muskelfibrerna Massage hjälper till att lösa upp spänningar hos din häst.till sin ursprungliga längd med hjälp av olika massagetekniker. Ett av det mest påfallande fallet av ischemi jag sett var en fölunge som jag behandlade i våras. Fölet kom, efter en svår födsel, ut med navelsträngen runt halsen. Tungan var alldeles blå. Hon blev förstås behandlad av veterinär, men hade ändå problem med att resa sig upp själv. När jag blev kontaktad var fölet 1½ vecka gammalt, men hade fortfarande problem med att komma upp själv. Ägaren fick tillsammans med två medhjälpare baxa upp fölet på fötterna. Den otillräckliga rörelsen hade dessutom lett till att båda de främre böjsenorna blivit förkortade. En av medhjälparna hade börjat massera fölet försiktigt, och eftersom de tyckte sig märka skillnad blev jag kontaktad. Jag undersökte fölet noggrant för att utesluta skador i muskulaturen, men kunde snabbt konstatera ischemi. Fölet behandlades och ägaren fick order om att fortsätta massera samt töja böjsenorna dagligen. Vid återbesöket 1½ vecka senare kunde fölungen resa sig själv och böjsenorna hade återgått till normal längd. Detta är dock ett relativt extremt och ovanligt fall. Ischemi i muskulaturen är mycket vanligt hos hästar som övertränas, hästar som rids i felaktig form eller där man slarvar med uppvärmning och nedvarvning innan och efter träning. Det är även vanligt hos stressade och lättirriterade hästar. Ytterligare en negativ konsekvens av att musklernas längd förkortas är den mekaniska stress som uppstår i lederna. Eftersom en muskel alltid går över en eller fler ledgångar som den påverkar i diverse rörelser kommer en förkortad muskel att pressa ledhuvud och ledpanna mot varandra, vilket på sikt skapar slitage i leden

Vimmel och fasa!

Idag tar vi en tur till de fina områdena på andra sidan landsvägen, där vi inte har varit sedan i höstas, före viktras och andra bekymmer. Det blir en prövning för lilla Pollyanna eftersom nästan ingenting är som hon mindes att det var. Den första pärsen blir redan på stigen efter trä bron, där de gallrat lite. Där ligger en gigantisk rotvälta som absolut inte legat där förut! Den måste passeras på mycket nära håll och ser ut som en enorm kammussla, vars favoritsysselsättning är att slå igen sitt gap om förbipasserande små hästar. Polly darrar i hela kroppen men modig som hon är, tar hon sig ändå förbi.
Sedan eldas det bara några meter från vägen där vi går. Där brukar absolut inte brinna! Eldslågor flammar höga och röken är tät och en karl står och petar med en kratta i elden på ett inte alls betryggande sätt. Polly stirrar med fasa på eldhärden och tar sig förbi på stela ben.
Så kommer ett ekipage bakom oss bestående av två cyklar och en hund tätt bakom oss, men dessa släpper vi förbi.

Efteråt kan jag tycka att de återkommande röd- och vitrandiga "påsarna" som kantar vägen på en meters höjd, borde gett oss (mig) en hint om att det kanske är orientering eller nåt. Men inte då! Istället rider vi vidare och blir så småningom jagade av springande människor - med alldeles lagom mellanrum så att hon nästan hinner lugna ner sig innan näste man kommer! Det blir ett otal helomvändningar i luften och många tvära kast. Liiite jobbigt att som flyktdjur behöva bli jagad - eller för den delen stå ut med mystiska springare inne bland träden - och en matte uppe på ryggen som påstår att det inte är farligt!
På vägen hem har det hunnit bli folk- och bilsamling i villaområdet, för orienterarna börjar komma i mål och anhöriga är där och tar emot. Sedan tvingas vi passera den farliga kammusslan en gång till och när vi kommer till träbron kommer en cyklist bakifrån och det blir en vändning i luften en gång till. Farbrorn med cykeln trodde att det var bron hon var rädd för, men Polly får hälsa på honom och cykeln och sedan är allting bra igen.

När vi närmar oss gårdsplanen, så tänker jag att "nu är vi hemma" och släpper tyglarna helt för att med båda händerna greja med blixtlåset i fickan som har fastnat lite. Då brakar något till inne i stallet och Pollyanna flyger iväg igen, helt okontrollerat! Det var en häftig känsla, när man sitter med båda händerna i fickan, så att säga! :-)