Inför stormen

Klass 3 varning är utfärdad. Storm - möjligen orkan - är i antågande och det har ösregnat hela dagen. Hagen ser riktigt äcklig ut. 

Hästarna får inte riktigt plats i stallet eftersom vi är flera som bara hyr lösdriftsplats. Men Fröken Fux som ju är lite krasslig har fått förmånen att flytta in ändå under någon veckas tid på vetrinärens inrådan. Men nu är stallet jättefullt!

Roy har tillfälligt fått flytta in i foderrummet som röjts ur för hans skull, medan Polly får stå i hans mer lättillgängliga. Hon tackar och niger.

Eftersom det regnat in framtill under Pollys täcke, så får hon prova ett med hals. Men det är en liten aning stort, så jag tror inte att hon vill ha det, hi hi.

Utbryterskan

Först åker jag och hämtar upp resten av halmen. Får två extra balar som jag knör in i min lilla bil, dvs fem balar till idag.
Åker till min lilla Pålla, som så fort hon ser mig stiga ur bilen, börjar springa runt runt i sin yttepyttehage.
Jag gör i ordning hennes pyttemat (1 1/2 dl kraft, en skvätt linfröolja, lite mineraler, lite B-vitaminer, en stor morot plus hennes Metacam) och går till henne i hagen och säger varsågod, och hon slickar omsorgsfullt hela hinken, så inte en enda smula skall finnas kvar.
Sedan går jag tillbaks mot stallet - jag har bl a tänkt mocka. Då brakar det till bakom mig och - "Hallå, du glömde mig!" - Polly kommer rusande rätt igenom tråden med plaststolparna släpande efter...

Det blir istället att ställa in häst i box, samla ihop stolpar och leta upp nya/fler, samt tråd och bygga en ny yttepytte hage. Nu tar jag ett hörn av en annan hage i direkt närhet till de andra hästarna. Så ska vattenbaljan flyttas o fyllas på igen och hö resp halm packas för morgondagen och i boxen till kvällen. Samt mocka boxen, ja... Polly tas ut i gången och får lite luft på kroppen en stund när hon befrias från sina två täcken för att bli lite borstad.

Nu går hon (förhoppningsvis) i sin nya hage och jag har spenderat en rolig (inte) timme med att dammsuga och plocka bort halm från hela min bil. Sätena bak är ju fällda och det som varit underlag för halmen är typ filt-tyg. Det blir många svordomar där en stund.

Det blåser rejält ute och imorgon kväll ska stormen komma, som förresten alldeles nyss blivit uppgraderad till orkan!

What goes up must come down...

Jaha. Dagen efter senaste inlägget - alltså igår - longerades lilla pållan nån halvtimme. Hon var glad och positiv, även om hon nog hellre hade sprungit i skogen än runt i en paddock.
Efteråt fick hon sin dagliga ranson med mat, dvs sin lucern som proteintillskott för att gå upp i vikt, betfor för energi och näring för tarmfloran, mineraler och Kraft kraftfoder. Hon fick låna en box att stå och äta i.
Jag har följt rekommenderad mängd giva per 100 kg häst och utfodringstillfälle, och gett lite i underkant av maxdos, men har ändå tyckt att det sett mycket ut. Men eftersom jag fått reda på att hon fått alldeles på tok för lite kraftfoder innan, så var jag ju inte van vid att se sådana doser.

Polly högg in med god aptit och allt kraftfoder slank ner eftersom det låg överst, men hon orkade inte äta upp all lucern/betfor ikväll . Jag väntade länge, men gick sedan in till henne för att sätta på täcket. Tyckte redan där att det var nåt som inte stämde. Hon stod så konstigt och hängde. Jag ledde ut henne till hagen och hon promenerade så långsamt tätt efter mig. Väl inne i hagen stannade hon kvar hos mig och jag stod och klappade en stund. Sedan vände hon och gick inåt hagen med en bakskank som knappt gick att röra och hela rörelseapparaten var väääldigt stel och långsam, men mest bakbenet! Jag stirrade misstroget efter henne. Så stannade hon och stod still. Hon hade ont!!

Det blev att gå och hämta henne igen, fråga försiktigt om hon ville vara så snäll att gå tillbaka till stallet igen? Sakta och försiktigt?
Fyrtiofem minuter senare på fredagskvällen (varför händer alltid allting på fredag kväll eller på helgen????) kom veterinären och höll med om att det med största sannolikhet var korsförlamning, men det var tur att det upptäckts i ett så tidigt stadium. Hon fick B-vitamin och metacam direkt i blodet och kommenderad boxvila på nätterna och yttepytte hage på dagarna, ca två boxars storlek. Varmt täcke, gärna dubbelt om det är kallt eller ruskar ute. Tag bort i stort sett all extra mat utom 1 - 2 dl av kraftfodret för att bibehålla tarmfloran och bara 3 kg höensilage tre ggr per dygn. En dos metacam om dagen i sju dagar, som jag kan ge henne i maten.
Om några dagar kan jag möjligen gå kortare långsamma promenader med henne och om ca tio dagar kanske ut och skritta lite. Sedan blir det till att öka motionen vääääldigt långsamt och göra en riktig foderstat.

Och hoppas att inte musklerna tagit för stor skada.

 Idag har jag:
1) Hämtat ut Metacam på apoteket och åkt och givit detsamma till häst ihop med 1 dl kraftfoder och en morot. Pållan slickade hela hinken på jakt efter mer - hon tyckte väl att mängden mat var i minsta laget.
2) Gjort en yttepytte hage i en annan hage, där hon nu får stå i ensamhet igen. Inte särskilt populärt. Hon kan se andra hästar, men de är ju så lååångt borta!
3) Satt på henne ett filttäcke plus ett 300 g vintertäcke med halvhals ovanpå.
4) Åkt runt i halva kommunen på jakt efter någon som säljer foderhalm. Fick napp till slut och fick plats med två balar att ta med mig på en gång - resten hämtar jag i morgon. (Har funderat på att byta min lilla bil mot en traktor med kärra.)
5) Blandat i halm i hennes hö för att dryga ut det, eftersom hon ser jätteledsen ut när höet är slut och det är flera timmar kvar till nästa mat-dags.
6) Förberett höpåsar för frukost, middag och kväll, samt mockat och lagt kvällshöet i ett fodernät och hängt upp i boxen.
7) Pratat lite extra med Pållan och kliat pannan och bakom öronen och beundrat hennes trollflätor som var extra många och fina idag.

Nu är jag hemma och förfasar mig lite över tanken på att hon kanske haft (obehandlad?!) korsförlamning förut och fått sin muskulatur förstörd? Vad vet jag? Tänker på det jag fick veta om att hon tydligen var på gränsen till vanvårdad vintern 2011 - 2012 innan ägaren ringde efter hjälp och hon kom till Dana stuteri. Vem vet? Ägaren hade tydligen varit sjuklig, ingen red/motionerade henne eller de andra hästarna där hon gick. Men han kanske slängde ut en jäkla massa mat på oregelbundna tider?
Ja detta kan man ju aldrig få veta, men man kan ju ha i åtanke när det gäller att "bygga muskler". Det kan hända att hon inte kan bygga muskler som alla andra. Det kan hända att man måste skynda väldigt långsamt med det och tillsammans med en noggrant uträknad foderstat. Och inte förvänta sig stordåd av henne. Någonsin.

Jag har tagit kontakt med Emelie, en hästkunnig tjej som bl a vet en massa om foder. Hon ska hjälpa mig med en foderstat framöver. Jag kommer att vara jätteglad om hon bara tillfrisknar så hon inte har ont längre och att hon kan lägga på sig såpass att hon orkar med att bära omkring med mig på lite skogsturer. Ska även be Emelie om ett litet träningsprogram för "svaga hästar."



Läs även andra bloggares åsikter om palencja, korsförlamning, foderstat, veterinär, halm, lucern, snorkfröken, araber, polly, fux, proteintillskott, longera

Skrittur...

I förrgår hade vi en trevlig skrittur tillsammans. Hon verkade positiv och glad och föreslog själv en liten trav och det kändes ju bra. Idag tog vi en vända igen. Hon traskade lydigt och glatt på uppför långa backen och jag sjöng högt hela vägen, för alla älgar i skymningen.

När vi hållit på sådär sisådär tjugo, tretti minuter, tyckte Fröken Fux att nu fick det väl ändå vara nog med skrittandet! Okej då, hon fick väl trava lite då. Och det dröjde inte många steg innan hon fick övertalat mig till en galopp också! Men ändå, hela tiden så snäll och lyhörd och väntade på tillåtelse innan hon for iväg! Men sedan flög hon minsann. Mjukt och snabbt flög hon fram över marken med alla sina tappade muskler, så lätt som ingenting. Skänklar användes över huvud taget inte idag!
Sedan tvingades hon ju att skritta rätt mycket i alla fall och vi har väl en del att jobba på där nu ja - tripp tripp tripp, fort fort!
Men även kort galopp funkade. Så mjukt och fint så man blev alldeles rörd. :-)

Hoppas hon inte förtog sig nu bara och att det inte var en engångsföreteelse, för idag var hon verkligen supermysig att rida! Vågar man hoppas att det "bara" var mask hon hade och att hon är fri från dem nu?

Jaså är det hääär ni är!

Efter tre dagar i avskildhet fick Palencja idag komma tillbaka till flocken, som vistats minst femtio meter ifrån henne under den här långa tiden! Det var gnäggningar från alla håll när vi först passerade hagen för att ta en liten promenad i ösregnet och sedan när hon kom tillbaka för att serveras en massa mat inne i stallgången.

Hon kissade genast välkomnande åt Ruffe som mötte i grinden (efter att han fick kört bort Roy, som trodde han hade en chans...) Det är tur att det finns en så stor och stark - 184 över manken - ledare för flocken som man kan fjäska med en stund! ;-)

Lägg märke till den sura grå märren som dyker upp till vänster i bild, någon minut in i filmen. Hon är dels en grinkärring i största allmänhet som gärna vill bestämma, men säkert är hon svartsjuk också!
Polly tuggar upprepat åt Ruffe för att riktigt visa honom vilken undergiven liten försvarslös kvinna hon är och han faller naturligtvis för det. Och liten är hon ju - även om hon inte står bredvid en sådan jätte som Ruffe - särskilt nu när hon magrat av och tappat alla muskler igen...

Veterinären har dock inte fått svar på proverna ännu. Det är ju min förhoppning annars, att hennes tillstånd skulle bero på en massa mask i tarmarna och att det här medlet skulle ta dem. Även om jag inte kan se att något kommit ut med träcken? Men om det är ägg, kanske man inte kan se dem? Men naturligtvis kan blodproverna visa på andra otrevliga saker också. Men dåliga värden på något är ju i så fall ett symtom som i sin tur beror på något. Som man ska hitta orsaken till. Det värsta är väl på sätt och vis om alla prover är jättebra och ingen mask finns, för vad ska man då gå på? Hoppas svaret kommer senast torsdag, som de sa i Slöinge.

Uttråkad

Två lätt uttråkade pållar som är satta på undantag av olika anledningar. Det regnar och är +4 grader. Tur att de åtminstone kan snacka med varandra över tråden.
En hink med kraftfoder och lucern smakar smaskens och jag lovade  henne en promenad i morgon förmiddag. Sedan ska hon nog få gå tillbaks till de andra, i den vanliga hagen, så jag kan mocka denna.

 

Hon gillar att utsmycka manen, lilla Pollyanna. Slingor har hon ju redan och trollflätor är det var och varannan dag. På sommaren blir det även sådana där små små kardborreliknande bollar och nu är det dags för lite pinnar och höstlöv, chict instuckna i flätorna! :-)

Utredning

Vanligtvis är det bara manen som behöver utredas, eftersom den brukar vara full av trollflätor. Men nu ska minsann hela pållan utredas för att se om det kan hittas någon förklaring till hennes tappade muskler, tilltagande apati, orkeslöshet och vinglighet. Samt varför en underviktig häst som hon, har en sådan rund buk?
Hennes allmänna tillstånd blir värre för varje dag och förklaringar som pälssättning, brunstperiod och/eller enbart lathet håller inte längre. En sådan här ledsen häst står man bara inte ut med att se stå i hagen och hänga.
 När jag ringde veterinären och talade om vilket stall det gällde, så sa hon att den hästen hade hon faktiskt undrat över när hon hade vägarna förbi i förra veckan och såg henne i hagen, för den såg inte frisk ut! Hovslagaren som var här igår, och inte sett henne sedan hon skoddes sist, reagerade också och undrade vad som hänt med henne!?

Veterinären var här nu i förmiddags och tittade och kände. Sedan togs det fram nålar och provrör, vilket Palencja tyckte var väldigt intressant och undrade om det möjligen gick att äta? När det sedan började fingras på hennes hals, så begrep hon att det inte var frågan om mat. Men hon var så duktig så.
Det ska nu undersökas ifall hon kan gå och bära på någon fästingburen sjukdom, eller någon annan sorts infektion.
Veterinären sa också att det skulle kunna vara bandmask, för det kan ge dessa symtom. Det är ovanligt, men inte så ovanligt att hon inte varit med om det. (Och det är en ung veterinärska.) Därför skulle Pollyanna få ett extra starkt sorts avmaskningsmedel som tar ALL mask - både lilla och stora blodmasken och bandmask. Dessutom tar den styngflugelarver som en bonus!

Sedan bad jag att hon skulle kolla munhåla och tänder också. Pollyanna fick då en lite dos lugnande först och hon blev så lugn, så lugn att jag var rädd att hon skulle lägga sig ner! Hon hade sedan inget alls emot att få en ställning instoppad i munnen som sedan vevades upp så hon gapade stort. Hon var så trött och ögonen gick i kors när hon lutade hakan på min axel för att veterinären skulle kunna se och känna. Och tänder och munhåla var så fina så! Inte den minsta lilla skråma eller ojämnhet någonstans.
Efteråt hjälptes Polly att stappla in i en box, där hon fick stå ifred ett tag medan jag åkte för att lämna in blodprov och hämta ut maskmedel. Den blick hon gav när jag lämnade henne i boxen, var en drogad kvinnas, "schom inte begriwper men facktischt skiterr i alltihopopp"...

När jag kom tillbaks tre timmar senare, så fick hon sitt maskmedel och så gick jag med henne till en pyttehage där hon får gå nu i tre dagar, för där kan jag mocka ur sedan. Detta blev hon till att börja med så frustrerad över att hon gick där och slängde irriterat med halsen och huvudet flera gånger och självmant började både att trava och galoppera lite där inne. Bara lite, men det är första gången på väldigt länge jag har sett henne röra på sig såpass alldeles frivilligt!? Inte för att hon plötsligt skulle ha blivit helt okej igen, men det var i alla fall glädjande att hon ville visa lite liv och lust!

Tänk vad trösterikt det skulle vara ifall det skulle visa sig att det var bandmask och hon blir pigg och rask efter kuren! Eller om proven visar på något annat behandlingsbart. Det man fasar för är väl om proverna inte visar på något alls som är fel! För vad ska man då gå på?


Läs även andra bloggares åsikter om veterinär, bandmask, blodmask, avmaskning, blodprov, fästing, hovslagare, apati, palencja, araber, polly, snorkfröken, polyanna, fux

Om hästar kunde tala

Ja nu har det gått fem dagar sedan veterinären var och vaccinerade Palencja. Hon lyssnade uppmärksamt på veterinären som sa att det inte är ovanligt att hästar blir lite hängiga och eventuellt får feber några dagar efter sprutorna, så man ska ta det lugnt och inte jobba dem svettiga och så de närmaste dagarna och helst bara skritta lite de allra första dagarna.
Feber är ju lite svårt att fejka (- hon hade 38.0 igår kväll efter ridturen och det är ju ingen feber -) men för övrigt har hon gjort allt i sin makt för att få matte riktigt orolig.

Det vill säga, den första dagen - dag noll - promenerade vi bara, bägge två, och det var ju inga problem. Dag ett red vi en liten lugn skrittur med lite trav upptill. Inte heller några problem. Dag två blev en vilodag. Dag tre blev det promenad igen och den enda traven var de korta sträckor som matte orkade springa med. I övrigt tränades sådant som sidvärtes förflyttningar och ryggning och halt från trav när matte tvärstannar. Och sådant. Så när dag fyra kom igår, var matte helt lugn och planerade en ridtur i alldeles normalt blandat tempo, fast inte så lång. Detta tyckte uppenbarligen Snorkfröken var ett alldeles för tidigt uppbrott från vad hon uppfattade som semester, alt sjukskrivning.

Hon lunkade fram i en sömnig skritt och traven på banvallen var riktigt jobbig. Särskilt för matte som fick jobba med hela kroppen, utan att få upp tempot mer än till en stilla jogging. Det enda som pendlade fram och tillbaka på Snorkfröken var underbenen. Resten hölls stilla.
Hon fattade hon lydigt galopp, när det föreslogs - men bara i ett enda studshopp på stället - sedan bröt hon av till trav igen. Detta upprepades sisådär fyra, fem gånger.
Nu blev matte riktigt orolig: en arab som inte vill galoppera??! Hon måste ha ont någonstans?

För att se om hon på något sätt kunde "väckas", gick vi av vägen och in i den riktiga snårskogen; det brukar hon ju gilla. Hon fick kliva fram i mossa över stock och sten där det absolut inte fanns någon stig och matte riskerade både hjälm och ögon på köpet av alla träd vars grenar det måste duckas för ideligen, och kvistar som måste hållas undan för att Snorkfrökens ädla huvud. Men hon är duktig på att ta sig fram och när vi så småningom kom ut på stigen så hade hon faktiskt piggnat till lite och fattade villigt galopp. Sedan hann vi ju inte så långt, för det låg ju en liten lövruska med bruna blad mitt på stigen efter kurvan, som definitivt inte legat där förr. Det blev en tvärnit utan dess like och eftersom det var lite lera under gräsmarken där, så krävdes det att hon dessutom fick sätta i bakbenen så hon åkte kana på dem en bit innan hon fick stopp.

Vi passerade sedan en flock höns och en frustrerat galande tupp, som nonchalerades fullständigt och ändå något uppmuntrad av hennes galoppförsök förut, så bestämde matte sig för att ta en liten extra slinga innan hemfärd. Nu gick det riktigt långsamt. Försöket till ny galoppfattning i backen blev som förut: framåtkast, studs och avbrytning. Hela tiden. När vi kom halvvägs och alltså hade lika långt hem åt båda hållen, då stannar hon helt sonika!
Där stod hon med lång hals och sänkt huvud och rörde sig icke ur fläcken en millimeter. Den enda reaktion som visades var energiska gäspningar.

Nu blev ju matte orolig att hon plötsligt skulle lägga sig ner och dö eller nåt, så till slut hoppade hon av och ledde henne resten av vägen. Då var det minsann inga problem med att gå.

***

Nu tänker ju matte som så att Fröken Fux kanske ändå trots allt fått ont av sadeln på nåt sätt. Den kan ju inte börja göra ont så där plötsligt, men någon gång måste ju vara den första gången att protestera? Liksom. Så idag lägger matte på westernsadeln. Vi ger oss iväg i den strålande höstsolen (som matte tänkt dokumentera, men nu är alldeles för distraherad av oro för att vare sig komma ihåg eller ha lust med) och Fröken Fux promenerar på. Lite vingligt, som om hon reagerar på den ovana klumpen på ryggen. Den känns ovan för matte med; det är längesedan nu som den användes

.

Första galoppförsöket går som igår och modet sjunker. Vad är det för fel???!!!

Men efter sisådär tjugo minuters skritt och trav får Fröken Fux plötsligt för sig alldeles själv att det skulle vara en bra idé att trava nerför en brant backe! Det tycker ju inte matte, men bara det att hon tar ett sådant initiativ bådar ju gott. Så när vi sedan kommer ner på plan mark, så går det alldeles utmärkt att galoppera  i friskt tempo en lång bit! För att testa om det bara är hemlängtan i benen, så pekar matte vänster mot en brant uppförsbacke - när närmaste väg hemåt är neråt höger - och jodå, hon vill gääärna galoppera jättefort uppför den där backen! Nu blir matte så där glad och lugn i sinnet igen.

Slutsats????

Mjaa, det kanske ändå inte är solklart, men det kan ju vara en kombination av slöhet efter sprutan, begynnande pälssättning och den vanliga lojheten som alltid kommer i slutet av en brunstperiod. 

Det kan också vara något med sadeln. Idag har jag bytt ut koppjärnet mot ett snäpp större (medium wide). Det var det som var i förut när sadeln gled fram hela tiden och jag var tvungen att ha den där padden som bygger upp framtill, under sadeln. Nu får det testas igen. Först utan padd. Så får vi se.

                                                          

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, snorkfröken, araber, brunst, pälssättning, vaccinering, galopp, polly, koppjärn, sadel, westernsadel

Vaccinerad och klar

Idag blev det vaccinering mot influensa och botulism. Fröken Fux var så duktig så, hon blev bara högst kortvarigt irriterad över den dumma insekten som bet henne på halsen.
Fick också lite goda råd om tvättning med klorhexidin på områdena med regnskållor, samt hålla torrt och luftigt. Detta hade jag ju iofs redan läst mig till på nätet, men det känns alltid bra att höra en veterinär säga det med.
Veterinären meddelade också att Polly minsann inte är det minsta tjock, eftersom man faktiskt både kan känna och se revbenen lite grann! Så det så! Däremot har hon ju en väldigt rund buk. Detta hade hon ingen direkt förklaring på, mer än att det bara var att rida på och motionera, så kanske det ändrar sig. Men annars var hon väl bara skapt på det sättet... ;-)

Sedan tog vi en promenad i den vackra höstprakten. Dels för att hon inte ska ridas nåt nämnvärt nu de första dagarna efter vaccinet (fast vi får skritta o trava lite grann) men också dels för älgjakten som är mitt i sin utslagna prakt...? Nej, hur säger man? Ja i alla fall så är ju jägarna som allra mest skjutglada nu de första dagarna på jaktsäsongen!

Jag hade ju tänkt mig ett tjusigt fotografi av Palencja i en snygg pose med den färggranna banvallen som bakgrund. Snorkfröken var av en helt annan åsikt. Att stanna gick bra. Att rygga gick bra. Att stanna igen gick bra. Men att sedan stå still när matte backar..??! Icke!
Vi försökte detta sisådär hundrafyrtioelva gånger, men det hjälpte inte. Det var antingen att försvinna ut till vänster i bild, neråt marken eller helt och hållet. En variant var också att gå runt runt runt med ett uttråkat uttryck i ansiktet, medan matte snurrade med och försökte knäppa i farten...

Men plötsligt stannar hon, damen. Står blickstilla i flera sekunder. Inte alls med den posen eller bakgrunden som jag hade tänkt, men det var väl bara att passa på att knäppa då'rå. Efteråt sprang vi en stund, tills matte var genomsvettig - vilket gick ganska fort. I morgon ska jag nog sitta på och åka med... :-)

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, snorkfröken, fux, araber, veterinär, vaccinering, botvax, influensa, älgjakt

Gräsvägar är kul

Tänk så roligt en liten häst kan tycka att allting blir plötsligt, om man får springa i en massa gräsbeklädda mjuka backar! Efter det så skämtade matte lite en stund med lilla Fröken Fux, genom att hålla kvar i tygeln efter avsaktning (tanken var att försöka jobba i form även i skritt). Oj oj oj vad hetsig man kan bli då! Matte håller kvar och håller kvar och håller kvar och seeedan, när lilla fröken går på tå, så släpper hon! Fjong, så for vi iväg! :-D

Annars så var det väl hyfsat med framåtbjudningen idag. När vi väl hade avverkat de första tjugo minuterna sisådär. Kan undra om hennes brunst känns som mina övergångsbesvär?? Oj oj, då är det inte att leka med minsann. Då har hon min fulla förståelse. Vallningar och irritation och trötthet och vill bara vara ifred.
Första lilla galoppen, i lugnt tempo uppför en backe. Hon saktar av efter halva och flåsar andfått som om hon sprungit maraton. Men sedan, när vi ridit en stund till och kommit till de roliga skogsvägarna, då finns det ingen andfåddhet mera!

Sedan så får jag väl säga att ibland kan man undra vad det är som rasslar? Eller åtminstone låter konstigt? Det undrade Polly med, och det visade sig vara en skateboardåkare som närmade sig bakifrån på asfalten på det svaga nerförslutet!!! Det var inte särskilt kul, kan jag meddela och den där svartklädda långhåriga saken gjorde inga som helst tecken på att stanna upp, trots att jag viftade avvärjande bakåt med mitt spö och hojtade, på en häst som trippade upphetsat mitt i vägen. Jag var ju mest rädd för att han/hon skulle köra om oss och då åka på en spark!
Men när det bara var en liten bit kvar, så åkte faktiskt brädan upp och in under armen. Det var på tiden. "Slyngel!" (Muttrar övergångshäxan för sig själv.)
Sedan håller jag nästan på att åka i backen hemma på stallplanen, när det rasslar till inne i buskagen. Men det var bara de andra hästarna i hagen på andra sidan buskaget, som kom i galopp för att säga hej! :-)

Mat

Igår blev hästarna flyttade till vinterhagen, dit en rundbal hade körts ut. Den som åt mest av alla, var allt Lillan det. Hon lämnade inte foderställningen på hela tiden jag var där, medan Ruffe, Polly och Roy inte brydde sig om den alls... Polly gav mig en blick när jag kom, släntrade sedan fram för att hälsa, men verkade tämligen lättad över att jag inte försökte släpa ut henne ur hagen sedan, utan hon fick återgå till sitt stillsamma betande, magen rund och fin...   ;-)
Roy tittade fram mellan träden och Ruffe såg jag bara en kort skymt av innan han försvann bakom huset.

Eftersom en del hästar är tämligen feta - eller inte ska ha så mycket mat av andra orsaker - så är hästarna nu uppdelade i tre olika hagar. I princip. Det får bli en tur i morgon istället.

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, snorkfröken, araber, hästar, fux, hösilage, foderställning

Zombie

Det har varit några nätter med minusgrader nu och hösten har börjat på allvar. Men det har varit fantastiskt soligt och fint på dagarna för det mesta och det uppväger ju allt! På radion varnar de förstås redan för att vi kommer att få betala för det med höjt el-pris i vinter, pga för lite vatten. Men det får man väl ta.
Hästarna har klarat sig med bara lite extra hö i september, men de senaste tio dagarna eller så, har de fått både morgon middag och kväll och igår ställde vår hyresvärdinna ut den första rundbalen med hösilage. De är ju åtta hästar som ska äta på dagen och sex på natten, så jag vet inte hur hon har tänkt att de ska lösa det? De lägsta vänta till sist? Vi får se hur detta fungerar...

När det gäller brunsten i Pollys fall, så är den tråkiga fasen hennes håglöshet. Förutom irritationen över sadelgjorden då. Börjar känna igen det där nu. Hon går halvsovande - på lite autopilot - när man rider och ser ut som om hon var i en helt annan värld.
Igår vaknade hon inte till förrän efter tredje galoppen, då hon äntligen fick lite egen bjudning. Sedan for hon plötsligt iväg i full galopp bakåt för ingenting alls, mitt inne i skogen - det var kanske en liten gråsparv jag missat, jag vet inte.
Men annars är hon ju lika söt som vanligt. Fast hon får nog vila lite ett par dagar nu, så får vi se vilket humör hon är på sedan.