Myyys!

Solen skiner idag och glaserar isen ytterligare. Men det värmer skönt i alla fall och i hagen kan man springa! Täcket fick komma av och det var så härligt att hon måste rulla sig med en gång.

Förutom att hon fortfarande är väldigt tunn över ryggen och halsen så ser hon lite loppbiten ut... Det är gamla märken efter bett där pälsen fortfarande inte vuxit ut, samt en kal fläck på bringan där ett annat täcke än det hon har nu, förmodligen legat och skavt.

Sedan hade vi lite småövningar på en volt nere i hagen, med Indra som nyfiken åskådare. Bara en liten stund. Sedan var det mest kärlek. Polly kom fram till mig och lade huvudet över min axel, mot min kind. Sedan stod vi så, stilla, en lång lång stund och jag kände hur hennes huvud långsamt blev tyngre mot min axel...

Det var svårt att behöva slita sig till slut, men det var tvunget. Jag skulle mocka lite, hämta vatten och servera lite lunch. Bägge två kom springande i full karriär långt nerifrån hagen när de såg vad jag höll på med och sedan lät sig damerna väl smaka. ;-)

Läs även andra bloggares åsikter om indra, polly, palencja, loppbiten, täcke, kärlek, bringa

Full i sjutton

Istiden stannar ju tydligen kvar ännu ett tag. Men istället kan jag ju mysa med hästarna i hagen och även kolla in lite hur de beter sig egentligen. Det kan vara ganska kul ibland.

Som jag skrivit tidigare, så är Polly lägst i rang och har alltid varit i alla tidigare sammanhang också. För de som inte känner till det, så är det alltid så i en flock: En är ledare och högst i rang och sedan går rangordningen nedåt. Hästarna gör upp inbördes om sin rangordningen och för det mesta brukar det räcka med blickar, nafsande och lyftade ben/hot. Det är sällan de behöver gå så långt som till slagsmål. Och som sagt, någon ska vara lägst i rang också. När de känner sig trygga i sin miljö för övrigt, så brukar de finna sig bra tillrätta med det också så småningom. På något sätt har de nog valt att vara den som låter andra bestämma. Så fungerar ju vi människor också på sätt och vis...
I Pollys fall var det ju tyvärr så att hon har flyttat hem och bytt flock så många gånger det senaste året, att hon aldrig hunnit känna sig trygg med sin situation.Men nu börjar hon som sagt att finna sig tillrätta här och med en flock som dessutom bara består av henne själv och en till, så kan man tänka sig att det blir lite mer överskådligt för henne.

Från att omedelbart gå och gömma sig bara Indra tittade på henne, så har hon ju gjort stora framsteg. Det är bra. Det är ju inte meningen att hon ska utplåna sig själv heller! Nu busar de och rejsar de genom hagen tillsammans ibland och Polly går inte undan utan att Indra får visa att hon menar allvar. Polly kan även försöka att finta genom att låtsas gå undan - och sedan kommer hon smygande som en mus från andra sidan istället - långsamt, långsamt - och försöker sno åt sig en tugga...
För det handlar ju alltid om mat och att Indra vill ha full koll på alla - som hon anser - hennes höhögar. Men det fungerar ju som sagt blivit väldigt mycket bättre nu.

Numera går Polly obehindrat ut och in genom plastförhänget, in i den lilla boxen de delar på. Hon springer heller inte genast ut igen så fort Indra närmar sig, även om hon håller koll på om hon kommer och hur hon kommer. Dvs, om hon kommer med raska steg och bakåtstrukna öron, så kanske det är bäst att lämna över, men annars är det lugnt.

Vid ett tillfälle hade de varit inne tillsammans bägge två och ätit lite. (De har hö både där inne och ute i hagen.) Så kom jag och fyllde på vatten i baljan utanför. Då skulle ju genast Indra ut och dricka först. Hon parkerade sin numera ganska feta bak mitt i "utfarten" och gjorde sig ingen brådska. Polly stod i boxöppningen och väntade på att få komma ut. Jag riktigt ser hur hon suckar. Så mäter hon liksom avstånd och situation med blicken och så tar hon sats och springer fort fort med små trippande steg, förbi den kritiska punkten - Indras bakdel - med bara ett par centimeter tillgodo! Väl förbi, så stannar hon och slänger okynnigt med nacken. ;-)

Lite senare är jag och Polly inne i boxen igen. Jag mockar och hon tittar på och mumsar lite hö. Efter en stund kommer Indra igen. Det blir lite trångt, särskilt för mig att mocka. Då blir Polly lite full i sjutton, för hon går ut och ställer sig precis utanför. Så brallar hon till lite, vilket får Indra att rusa ut och undra vad som händer! Polly tittar mot horisonten och går bortåt och Indra följer efter. När de hunnit cirka hundra meter stannar de och tittar. Då vänder Polly och travar raskt tillbaks och smiter in i boxen igen! Där står hon sedan glatt och mumsar hö och glor ut mellan plastremsorna på Indra som står kvar och tittar mot horisonten! Och jag kan ge mig fasen på att det är ett flin jag ser där i ena mungipan! ;-)

Läs även andra bloggares åsikter om indra, polly, palencja, rangordning, lägst i rang,

Nedisat

Det regnade i måndags. Sedan dess har det varit riktigt kallt igen, vilket innebär isgata överallt utom på de stora trafiklederna där det är saltat och underhållet. Fruset slask = knagglig besvärlig is varvat med fläckar med blankis. Så att rida eller ens gå promenader har inte varit möjligt sedan dess. Jag måste ju liksom anstränga mig för att själv hålla balansen. I mittsträngarna på småvägarna är det ibland lite snö. Hård skarsnö. Gamla fotspår i den har frusit till is. Men där är ändå bästa ställena att gå. Men ibland kommer man till helt istäckta områden och när det gäller hästarna, så blir det svårt att ens lämna gårdsplanen!

 Tur att hästarna i alla fall har snö i hagen som de t om kan springa i!

Polly kom genast och mötte när jag kom och skulle kontrollera att jag slängde skiten på rätt ställe när jag mockade. Så hämtade jag vatten och gjorde i ordning en hink med lucern o annat godis till Polly som hon fick följa med in och äta. Mumsigt värre. Lägg märke till den otroligt vackra lystern i manen! ;-)

Jag stod och filmade dem en stund i hagen sedan. En sällsynt sol började stråla från den annars så mörka himlen och Polly hade rullat sig gång på gång och såg så rolig ut när hon försökte resa sig upp när hon låg i motlut, så jag fick ju rafsat fram mobilen. Hon hann ju förstås resa sig upp innan dess... :-)

 När jag väl stängt av och lagt ner mobilen i fickan, då rejsade de förstås genomhela hagen, ha ha! Läs även andra bloggares åsikter om polly, indra, palencja, youtube, isigt, lucern

Promenad med plastpåse

Nollgradigt och mulet. Kanske inte så himla kul, men det kunde ju vara mycket värre! När jag kom till stallet stod de och åt frukost. Båda två. Från samma hög. Detta var ju en sådan positiv sak, att jag absolut inte ville störa under måltiden. Så jag strosade omkring en stund och väntade på att åtminstone Polly skulle ha ätit klart.

Sedan gick vi ut en sväng. Jag hade fått den ljusa idén - tyckte jag - att ta med mig en plastpåse med lite lucern i, och så skulle vi kunna ta en paus efter halva rundan. Hon kunde få lite att äta och så kunde vi träna på att pausa i lugn och ro ute i skogen... Jag såg framför mig en avkopplande stund där bara en kaffetermos åt mig fattades.

Väldigt mycket djur vi har i skogarna egentligen. Dels hade vi ju sällskap av spåren från vildsvin - det tillkommer nya spår varje dag - och så var det älg och rådjur och hare. Sedan eventuellt räv. Eller hund. Är dålig på att se skillnad. Det var också stora spår. Ville gärna tänka "stor hund" här. Det finns en annan tänkbar förklaring, men jag väljer att tänka "stor hund med husse"... För visst var inte alla människo-spåren mina, även om vi gått här i förrgår?

Efter en himla massa upp- och nedförsbackar kom vi till en vändplats för timmerbilar. Stor plan yta alltså, med fri sikt åt alla håll, eftersom där var ett hygge. Perfekt.
Jag tog fram påsen - väldigt intressant - och hällde ut innehållet på marken.
Polly nosade lite på det, tittade sedan på mig, nosade mig i ansiktet och därefter på påsen och till slut på omgivningen runt omkring oss. Började sedan gå. Runt i en stor volt. Äta skulle hon absolut inte.

Ok, hon fick gå. Hon fick även trava lite i bägge varven en stund. Sedan lekte vi med plastpåsen ett tag. Dvs jag strök henne på båda sidor med den, klatschade i luften med den och viftade lite med den. Hon var ganska cool. Lite lite läskigt var det ju ibland, men inte farligt alls. Inte ens när jag slängde ner den på marken och sparkade på den.
(Memo: Jag ska ändå träna detta mer en annan gång.)
Men maten ville hon inte röra alls. Fri sikt eller ej. Kanske att det kunde ha att göra med att ett utfodringsställe för vildsvinen låg några meter därifrån, med rester av mat. Samt stora hundspår..? ;-)

När vi kom tillbaks fick hon lucern (och musli) på gårdsplanen i sin hink. Och DET åt hon upp alltihop, med strålande aptit. Jag tog ett foto av henne igen, för att jämföra. Jag ser ju att hon fortfarande saknar muskelmassa och tycker inte att det hänt någonting sedan jag tog kort sist - men visst kan man se en liten skillnad trots allt, nu när man jämför bilderna !?? Hon ser inte alls lika ynklig ut längre! Det översta är taget den 2 februari och det understa idag, exakt två veckor senare.  ;-)

När vi stått där en stund, travar plötsligt Indra iväg bortåt höger och ställer sig i givakt. Polly slutar äta och vänder helt om och glor hon med. Likaså jag.
Efter några sekunder kommer det en älg långsam klivande nedanför hagen. Så kommer det en till. Och så kommer det en till. Tre stycken fjolårskalvar kliver makligt fram och viker sedan av mot hygget!
Nu önskar jag att jag haft min Nikon med zoomobjektivet med mig, för även om mobilkameran är bra, så fixar den inte sånt avstånd. Men det var roligt att se i alla fall. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om plastpåse, indra, polly, älg, rådjur, räv, vildsvin, lucern, hund, hink, gårdsplan, muskelmassa

Höger och vänster

Promenad till vänster och till höger. Eftersom Palencja uppenbarligen har lite svårt för att gå i höger varv, eller över huvud taget ha sin högersida riktad mot mig, så har vi övat lite på det idag. Halva promenaden gick jag till vänster och halva till höger om henne. När jag gick till höger, så fick jag fullt upp med att knuffa bort hennes bog från mig och hindra henne från att slinka upp på min högersida bakifrån. Men efter ca tio minuters promenad, så gick det riktigt bra! :-)

Det är samma sak om hon ska gå på en volt i högervarv. Hon tittar gärna utåt och ogärna på mig och efter bara några steg så försöker hon byta varv. Vi övade det med lite grann. När hon lyckades gå ett och ett halvt varv utan att byta, så slutade vi för dagen.

På ett ställe längs en skogsväg som vi går ibland, är det många vildsvin som brukar uppehålla sig. Redan innan vi kommer till platsen med alla spåren, så börjar hon vädra och kika in under granarna. Häromdagen gick vi i vildsvinsspår i flera kilometer! Förstår inte varför den grisen skulle springa på vägen så länge istället för in i skogen?

Om inte Polly ökar lite i vikt snart och Indra slutar att svälla, så ska vi pröva med att dela hagen  dagtid, så vi får lite mer koll på hur mycket de äter och så kan Polly äta i lugn och ro.

Läs även andra bloggares åsikter om vildsvin, höger varv, palencja, polly, volt

Kärlek

Idag har vi tränat lite. Vi stod på gårdsplanen och jag lät grimskaftet hänga och sa att hon skulle stå stilla. Jag började med "känna på hela kroppen-övningen". Den hade hon ju inga som helst problem med och när jag kom till benen och kände på dem med, så lyfte hon hjälpsamt på hovarna, i tur och ordning. Hon tog väl för givet att jag ville kolla där också. ;-)
Sedan skulle hon böja ner huvudet med nosen ända ner i marken. Det krävdes lite godis. Så skulle hon flexa nacken till vänster och till höger. Först förstod hon inte, utan vände på hela kroppen när jag vände hennes huvud, men en hästgodis invid hennes kropp gjorde susen.

Så var det jo-jo leken med ryggning och sedan komma tillbaka till mig. Hon ryggar ju jättelätt för hand, men var lite osäker på vad jag menade när jag stod framför henne. Varje gång hon tog ett steg bakåt, fullkomligt överöste jag henne med beröm, så när hon sedan skulle komma till mig, så var hon alldeles till sig av glädje och skulle kela och buffa och pussas och hon viftade upp och ner och upp och ner med huvudet ... :-D

Så blev det promenad och vi stannade flera gånger och bara stod en stund. Och vi ryggade och gick fram, både med mig till vänster och höger om henne. Så otroligt positiv hela tiden!
Hon lunkade på efter mig i lugn takt hela tiden och då och då kunde jag höra henne tugga lite. Sådär som de gör när de är okej med situationen.

I morgon tror jag vi ska träna lite mer på sidvärtes förflyttning i skritten. Får komma ihåg att ta spöt med mig, så jag når att peka lite.Ser även fram emot den dagen när jag ska binda fast en plastkasse i spöet och vifta med! :-D

Läs även andra bloggares åsikter om ryggning, flexa, nacke, hovar, jo-jo, plastkasse,

Piggelin

I torsdags var det en liten aning bättre väglag, så vi hann med en liten prommis ändå efter jobbet. Halvljuset på bilen fick vänta, ha ha!
Så snöade det lite till, så igår gick det ännu bättre att gå eftersom lös-snön hade klibbat fast i det halkiga underlaget. Ibland blir det bra! :-)

Vi pulsade i snön, in på en liten skogsväg vi inte kunnat gå på förut pga isen och det var uppskattat! Polly gick med lyftat huvud och ville gärna takta ibland. Hon hade även egna förslag på vägar in i skogen, men de får vänta tills det bli barmark.

Idag blev det samma väg med pulsa i snö. Jösses vilka benmuskler jag kommer att få, hi hi. När vi kom till en så kallad korsning därinne i skogen, så var det en stor yta i mitten, plan och fin. Där släppte jag ut på fyrameters-grimskaftet och hon fick trava lite på en volt. Det var inget jag behövde be henne om precis. Och inte var det väl någon "bra" trav, om man nu ska bedöma det - men det gjorde jag inte... Dvs hon sprang fort fort, runt runt, men lyssnade med en gång och stannade när jag sa till! Duktigt! I högervarv ville hon gärna dra sig inåt av nån anledning, men annars gick det lika bra där.

På hemvägen hade hon sedan riktigt bråttom och kändes väldigt stressad när jag föreslog att vi skulle stå stilla en stund. Bara stå, liksom. Men hon lydde till slut, även om hon inte precis stod och sov...
Sedan ringde min mobil och hon var tvungen att vänta tills jag pratat färdigt - jag behövde vara stilla för att hämta andan och kunna prata :-) - och visst gick hon runt runt lite grann, men stundtals stod hon i alla fall stilla och lugn.


Att stå stilla är något jag framöver måste träna mycket på. Särskilt som jag vill kunna ställa henne vid den stora stenen för att kunna sitta upp på ett lättvindigt sätt. Kan även vara bra ifall jag vill ta mig upp barbacka någon gång.

Läs även andra bloggares åsikter om mobil, väglag, benmuskler, barbacka, volt, trav, polly,

Den blå tunnan

Polly har en blå tunna. Indra kör skottkärra eller rullar in sig i stängselband. Men Polly har en stor blå plasttunna som ligger och skräpar i hagen.
Man kan rulla med den. S och J berättar om väldiga dunkanden från hagen på morgnarna. Första morgonen de hörde det, rusade de ut och trodde något hade hänt. Men det var bara Polly som stod och sparkade på tunnan, så den rullade fram och tillbaka.

Idag var det snorhalt igen, så det bidde ingen promenad. Det bidde bara mockning och utfodring av lucern. Fast vi hade knappt hunnit med nån promenad ändå före mörkret, eftersom jag blev försenad. Anledningen till att jag blev försenad, var att vi har en vägförening som inte har hört talas om sand. Likadant varje år. Varje år med den här sortens väderlek - blötsnö på kalla vägbanor. De plogar och packar snön hårt med traktorn. Sedan kan vanligt folk inte komma upp för de blankpolerade backarna med sina bilar. Sisådär tre eller fyra dagar senare brukar det dyka upp sand i backarna. I bästa fall.
Så efter att ha suttit fast på tvären en stund, mitt i backen, så fick jag hjälp att ta mig ner igen. Sedan fick jag köra en lång omväg, dvs en helt annan väg för att komma hem. De där  20 - 30 minuterna gör väldigt mycket när det mörknar vid sextiden.

Kanske att vi kan hinna gå en sväng i morgon. Men jag måste först till bilverkstan för mitt ena halvljus är trasigt. De stänger kl 16 och jag slutar kvart i... Efter i morgon är jag ledig en hel dag! :-)

Läs även andra bloggares åsikter om halvljus, polly, plasttunna, tunna, skottkärra, indra, traktor, blötsnö

Gullhöna

Vilken urgullig gullhöna jag har! Om hon var mindre så skulle hon säkert ligga och snutta på min handled, precis som min lille katt. Det är jag säker på! :-)

Snön som föll igår ligger kvar, men den är blöt. Fördelen med dagens väder är att det inte är halkigt på skogsvägarna.
Jag skyndar till stallet direkt efter jobbet för att hinna göra så mycket som möjligt innan mörkret. Plastremsorna i boxöppningen hade delvis vikts undan den första veckan Polly var här för att hon skulle vänja sig och våga gå igenom. Nu får det räcka. Nu har de släppts ner. Bägge två stod inne och åt när jag kom och Indra kom genast ut för att hälsa. Jag ser siluetten av Polly genom plastremsorna. Hon vill också hälsa!
Lilla fröken fåntratt. Plötsligt är remsorna lite otäcka igen. Jag tar på grimman och hon följer med ut genom remsorna med bara aningen av tveksamhet.

Först tar jag mig an alla bajshögarna i rasthagen närmast stallet. Vart jag än går med grepen, så har jag en hästmule under armhålan och vänder jag mig åt andra hållet så stirrar jag rätt in i ett annat hästansikte. Maken till sällskapliga hästar - man kan inte annat än att bli på fantastiskt bra humör!
Indra försöker köra skottkärra men den vill inte rulla så hon testar att kliva upp med ena hoven... Naturligtvis välter den och hon står kvar och ser ut att säga "Ojdå..."
Sedan hämtar jag vatten och fyller på baljan, som de tömt, vänt upp och ned på och putt ut utanför hagen.

Så blir det på med grimman på Polly igen och vi går på promenad. Glatt och avslappnat följer hon strax bakom mig hela vägen. Då och då trycker hon nosen mot min hand. När vi kommer till ett vägskäl, föreslår jag att vi vänder eftersom skymningen kommer snabbt. Men hon stannar med lyftat huvud och tittar så längtansfullt bortåt vägen, så det blir en liten, liten sväng till. :-)

Tillbaks igen blir det extra proteinrik mat i en hink till Polly innan hon släpps in till Indra igen. Det mumsas både länge och väl och emellanåt ska hon gosa. Bli kliad i pannan, smekt på halsen eller bara nosa i mitt ansikte.
Därefter ska min bil undersökas. Hon nosar på hela bilen, ovanpå och på sidorna, väldigt noggrant en lång stund. Jag börjar undra vad det är för underlig kärlek till bilar hon har, innan det går upp för mig att inne i bilen har jag en säck med pellets! :-)

In i hagen. Indra nosar på Polly och Polly nosar tillbaka! I flera sekunder! Polly viker inte undan med en gång som hon brukar och ingen av dem piper.
Jag går in i boxen och ser till att det finns hö tillräckligt och plockar lite med andra grejor. Polly står utanför och dricker. Indra kommer in och börjar äta.Efter en stund ser jag en tyst försiktig hästsiluett genom plastremsorna igen. (hon påminner med ens om klassens blygaste tjej i trean, som åkt ut i korridoren för hon viskat med mig, när jag går för att släppa in henne igen och hon står precis utanför dörren när jag öppnar...)
Jag lyfter lätt på en av remsorna och säger "Hejdu! Varsågod!" och hon kommer genast in. Jag är övertygad om att hon fixar det där själv alldeles strax. Jag minns i somras när Indra gjorde likadant. Längtan efter mat tar överhanden.

Läs även andra bloggares åsikter om indra, polly, palencja, handled, box, balja, pellets, bajshögar, rasthage, skottkärra

Motion

Nu har Palencja bott här i en vecka och totalt har vi promenerat tre mil tillsammans! Och då har vi ändå haft en vilodag, när det var isgata överallt.
 Idag testade hon för första gången med att stanna och vägra gå, flera gånger. Har ingen aning om varför, men som sagt, det var säkert bara ett test, för att se vem som hade ordet. Dessutom fick hon för sig att gå och nafsa mig i nacken ibland. Inte alls för att hon var sur eller så; hon ville väl bara kolla om jag var på bushumör...
Men hon tar tillsägelser väldigt bra, tycker jag. ;-)

Hon ömmar under framfötterna nu när hon går på den steniga grusvägen, efter att ha sparkat av sig skorna i förrgår. (På slät mark är det inga problem.) Igår märktes i och för sig inget, men det kanske är nu, dagen efter en barfotapromenad, som det börjar kännas. Undrar hur hon känner imorgon då, efter dryga 7 kilometer i dag!? Det får bli en kortare tur i morgon - tanken är ju att hennes sulor ska vänja sig långsamt.

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, barfota, sulor, vilodag, kilometer

Februarisol

Solen strålar idag och det är två grader kallt och jag är ledig. Kan det vara bättre?
Nu känner jag mig helt lugn när det gäller Indra och Polly tillsammans. Inget kiv kring maten längre. Det är sååå skönt.
Vi tog en lite längre promenad idag och hon tyckte det var kul att få lite vidgade vyer. Det ska bli härligt sedan när all is smält bort, så vi kan välja på ännu fler vägar. Som det är nu, så är bitar av dem helt täckta av is utan ens kanter att gå på.
På vägen tillbaka hörde vi någon med en motorsåg och nyfiken som hon är, skulle hon absolut gå ditåt för att kolla vad det var för något. ;-)

Sedan tog jag även en sväng med Indra, det är inte ofta hon får komma ut numera. Vi lämnade strax vägen och gick in i den oländiga skogen för det tycker hon är så himla kul! Det var också intressant att se hur Polly reagerade på att bli lämnad ensam kvar. Det gick fint; hon gnäggade inte mer än Indra brukar, snarare mindre. Och när vi kom tillbaks, sprang hon fram och tillbaks av glädje med svängande nacke och arabsvansen lyftad!

Även om det är lösdrift så behövs det mockas lite. Både inne i boxutrymmet och den närmaste omgivningen utanför. Och det är märkvärdigt så intressant det kan vara då! Hur jag än vände mig, så fanns det en hästnos där som stack fram och ville vara med och nosa och titta. Pollys näsa hade jag nästan konstant under armhålan och Indra gjorde ett försök att köra skottkärra. Det lyckades inget vidare, så hon försökte klättra upp i den istället men var för stor...

Så här ser hon ut idag, utan täcke... Jättesöt, men helt i avsaknad av muskelmassa. Åh vad jag hoppas att jag kan lägga upp en liknande bild om någon månad (eller två?) där man kan se en tydlig skillnad! Tills dess är det mat och dagliga promenader som gäller och så småningom även längre skrittrundor med mig på ryggen. Sadeln hon har är dock för stor ännu. Den passade när hon var betydligt maffigare.

Läs även andra bloggares åsikter om muskelmassa, februari, polly, indra, lösdrift, skottkärra